Svenskarnes belägenhet i Paris. Vår korrespondent derstädes skrifver enskildt till oss den 6 dennes: CHur går det med insamlingen för svenskarne? Nöden här är mycket stor bland landsmännen ; jag har iordets vidsträcktaste bemärkelse så delat med mig, att jag stjelpt mig sjelf. Nu kan jag tyvärr ej göra mera, ty mina matförråder äro slut och kassan tom. cMåtte det snart bli bättre tider. Nu lida vi alltför mycket, och med oss millioner. Jag afvaktar med otålighet underrättelser från Sverige. Att brådskan är stor angående pengarne, behöfver jag ej tillägga; den kan endast jemföras med den å alla håll herrskande nöden. Det är ej omöjligt att en vacker dag en order utkommer, att alla utlänningar skola lemna Paris såsom des bouches inutiles (onyttiga munnar). Jag ber Gud att det ej må komma så långt, men man bör vara beredd på alla eventualiteter, och för att kunna möta dem behöfs först och sist pengar! Vi tillåta oss ännu en gång bedja om någon ytterligare hjelp, helst i dag, då vi afsända hittills influtna 600 rdr. Hr kramhandlaren G. Vennerström, bereder allmänheten ett tillfälle till bidrags lemnande utan uppoffring i det han i en af sina bodar (or 50 Westerlånggatan) intill den 13 november låter försälja 500 fot tryckt o:lexns å 22 öre pr fot och skänker hela inkomsten till nödlidande svenskar i Psris.