Dagens Nyheter – 25 oktober 1870, sida 2

samt föresatte sig att vid första lägliga tillfälle omtala hvad han hört. Han hade knappt hunnit intaga sin nya plats i andra ändan af salen, då Kulneff utträdde under lifligt samtal med sina officerare. Men det fordna leendet fanns icke mera på hans läppar. Några ögonblick stannade han och betraktade med allvarliga blickar fångarne, den ene efter den andre, samt gaf derefter med sträf röst befallning till uppbrott. En lycka i olyckan var att en af Roths vagnar blifvit räddad undan förstörelsen, och denna hade på öfverstens befallning blifvit iståndsatt för fruntimmernas skull. Efter ungefär tio minuters förlopp var allt i ordning till affärden. Öfversten följde sjelf fruntimmerna till vagnen, och endast genom enträgna böner kunde de utverka att Palo fick vara i deras sällskap. — Jag misstänker honom på det allra högsta, sade Kulneff till fru Katarina, och jag vill på förhand säga, att minsta försök till flykt skall ögonblickligen straffas med döden; i motsatt fall har han ingenting att frukta. Palo hörde dessa ord, men han kufvade sina känslor och tog helt lugnt plats i vagnen. Truppen satte sig i gång, och så länge fruntimren kunde urskilja byggnaderna, ja, till och med de välkända träden, voro de lugna, men när allt detta försvann och endast mörka skogen omgaf dem, då tog smärtan ut sin rätt, och ymniga tårar rullade utför kinderna. Äf