Dagens Nyheter – 24 oktober 1870, sida 1

OO OO OR RAA AA ledarne i Paris. Näppeligen torde kunna antagas att Paris ännu står i förbindelse med södern på telegrafisk väg, ty vi ha förstört alla telegraflinier och afskurit en kabel som vi funno i Seinen, då de meddelanden vi förmedelst denna uppsnappade voro affattade på ett för oss obegripligt chifferspråk. Parisarne afsända emellertid nästan dagligen luftballonger och stå på detta sätt fortfarande i förbindelse med södern. Denna organisation af guerillakriget ger hela krigföringen en alltmer vild och grym karakter. Vi ha icke längre att göra med ordnade trupper, som rycka mot oss på öppna fältet, utan den dödande kulan lurar på oss i hvarje buske. Hvarhelst våra trupper visa sig i större antal, vika städse dessa friskyttar tillbaka och gömma sig, men likväl tlllfoga de oss dagligen skada och döda menniskor och hästar. Den 1 oktober blefvo sålunda två husarpatruller å 12 och 16 man afsända, den ena från Peray och den andra från Rambouillet, för att genomströfva skogen och undersöka säkerheten derinom. Samtidigt härmed red ett detachement till byn S:t Leger för att indrifva reqvirerade penningar och varor. Denna afdelning kom oskadd tillbaka, efter att ha ut rättat sitt ärende så godt det låter sig göra i en by, hvars invånare flytt, men de andra patrullerna sluppo icke så lätt undan. Båda passerade Condå och S:t Leger på olika tider, Då den första närmade sig byn Poignet, hördes allarmskott och ringning med stormklockorna, men den lät sig häraf icke skrämmas, utan red lugnt in på en skogsväg. Plötsligen aflossades skott från flera håll, två husarer störtade till marken och de andra sprängde åsvad i vild karrier, sålunda med nätt nöd undkommande de kulor som bokstafligen regnade öfver dem från hvarje träd och buske. Den andra patrullen rönte samma öde och på denna dag förlorade vi sju husarer och åtta hästar. I följd af dessa otförmodade anfall gaf divisionsbefälet order om ett ströftåg i skogarne vid Peignet, Cond och S:t Leger, och den 2 oktober utryckte tre kompanier baierskt infanteri och en sqvadron husarer, under anförande af major Beumen, från Rambouillet tidigt på morgonen, för att genomsöka skogarne och rensa hela trakten kring 5S:t Leger. Då trupperna kommo till det ställe der anfallet skett föregående dag, begynte åter kulor hagla från skogen, och en trumpetare nedföll död. Infanteristerna öppnade nu en stark eld mot skogen, och då friskyttarne märkte attde hade att göra med en samlad styrka, försvunno de skyndsamt, qvarlemnande två döda och tio fångar. Hos två af fångarne fann man krut och kulor, och deras brottslighet var således konstaterad. Major Beumen höll ett kort tal till fångarne och förklarade att han ämnade behandla dem såsom röfvare och mördare och låta skjuta dem, emedan de fört krig på egen hand och lönligen öfverfallit tyska trupper. Denna dom framkallade en förfärlig jämmer bland de dömde, som gräto, bådo och besvuro sin oskuld. Den katolska presten i S:t Leger hade emellertid infunnit sig och sökte lägga ett godt ord för de olycklige, men major Beumen gaf honom ett dundrande svar på tal, gjorde honom ansvarig för de stackars vilseledda menniskornas död, derför att han uppmanat dem till hämnd och lönmord i stället för att, såsom en kristen prest anstode, varna dem för ett slikt, mot all lag och rätt stridande handlingssätt, samt ålade honom slutligen att bereda dem till döden. Presten lydde, tilldelade dem syndernas förlåtelse och lät dem kyssa det heliga korset. Exekutionen skulle just taga sin början, då en af de två lifdömde, hos hvilka man funnit krut och kulor, lyckades fly; men en husar satte efter honom i karrier och dödade honom med: ett sabelhugg. Hans kamrat, som lugnt hade funnit sig i sitt öde och med verkligt hjeltemod sett döden i ögonen,