Dagens Nyheter – 24 oktober 1870, sida 1

RA — Hvem är österbottningen? frågade en mängd Töster. — Antti Pynnönen, vet jag. Och det är ingen annan än han, som visat kosackerna vägen hit. — Antti, Antti, ropade alla, död åt förrädaren! På Pekkas uppmaning tågade truppen i spridda afdelningar in i skogen, och efter en half timmas marsch fick den sigte på de tolf ryska jägarre, hvilka sorglöst vandrade framåt. Med halfva styrkan skyndade Pekka i förväg och snart voro jägarne omringade och tagna till fånga, utan att de hade hunnit lossa ett enda skott. De afkläddes och fingo hålla till godo med böndernas drägter, under det dessa iklädde sig de långa ryska kapotterna så långt de räckte samt Höfvadbonaderna och gevären. — Nu ska vi lura de kanaljerna, skrattade Pekka förnöjd, och det vore väl besynnerligt, om vi inte skulle få syn på Antti och mäta skeppan full åt honom. Sedan ryssarne blifvit bundna, anträddes återmarschen och en stark förhuggning gjordes straxt söder om Kuru icke långt från stranden, emedan det var naturligt att fienderna skulle hålla sig utmed kusten af fruktan för öfverfall i de djupa skogarne. Dagen började synas i öster alltmer och med den öppnade sig synvidden öfver Näsijärvis yta, hvilken lätt krusades af den friska morgonvinden,