Dagens Nyheter – 19 oktober 1870, sida 2

20 19 Ac vaste i kompaniet, jag åtager mig attinom en timma ställa fram dem. — Åh, så fort behöfves det just inte, svarade Roth leende och klappade ynglingen på axeln, men i morgon skall du få visa mig dem du vet bäst. Eriks öga blixtrade och för sig sjelf mumlade han: — AlplHild skall få se, ätt jag är värd att vara en finsk krigare, och antingen skäll jag stupa eller också tjena upp mig. Högt tilllade han, i det han vände sig till Spof: Ni kan inte tro hvad karlarne äro upptända af begär att slåss; de tala inte om annat, och oaktadt tröttheten, tror jag bestämdt att generaten skulle få dem att marschera direkt på Petersburg, om det ock gällde i morgon dag. — Bra, bra, min tappre gosse, svarade Spof och kramade ynglingens hand, men gå nu och gör dig en glad afton med de andra bussarne; Roth och jag ha något vigtigt att afhandla angående vår expedition. Erik gick och de bäda kamraterna blöfvo ensamma. i — Nå, Roth, inföll Spof i det han slog vapenbrodren på axeln, hvad grubblar du på, tyckes dig utförandet af vår plan vara för svårt? — Nej, nej, svarade Roth och lyfte upp hufvudet, som sjunkit ned mot bröstet, derpå tänkte jag icke nu, dessutom tycker jag du bör känna mig så mycket, att du icke sätter