Dagens Nyheter – 17 oktober 1870, sida 1

RA RR RER RE rr nn nera ond kunde till en början icke alls förlika sig med taoken på att han lemnat sin post i farans stund; dock: tröstade han sig sedan och beslöt vända sig till drottning Victoria, för henne framställa sin besynnerliga och pinsamma belägenhet och bedja om hennes bemedling, för att hos konungen af Preussen utverka tillåtelse för honom att åter få komma in i Metz. Drottningen tvekade ej att efterkomma hans begäran, och några dagar sednare erhöll ge neralen ett bref från lord Granrville, hvari han upplystes om. att nordtyska sändebudet i London, grefve Bernstorff, blifvit underrättadt af grefve Bismarck att han tillätes åter passera de preussiska linierna. Försedd med denna skrifvelse, begaf sig generalen till Luxembourg och satte sig i förbindelse med prins Fredrik Carls stab, frågande huruvida, såsom brefvet från drottning Victorias minister innehöll, det skulle tillåtas honom att återvända till den plats han mot sin vilja lemnat. Man bad honom först vänta, sedan — i stället för att afgifva ett bestämdt svar — inbjöd man honom att infinna sig i högqvarteret. ; Han begärde emellertid gång på gång att få ett ja eller nej till svar på sin fråga; men då detta ännu efter tre dagars förlopp icke lyckades honom, afstod han till sist från försöket och reste sin väg. Han for först till Bräussel och är nu i Tours. Herr Gambettas luftfärd. Fredagen den 7 dennes kl. 11 f. m. uppstego två ballonger från Saint-Pierre-torget i Montmartre. I den ena af dessa, benämnd PArmand Barbes, hade hr Gambetta, hans sekreterare, hr Spuller, och luftseglaren Trichet tagit plats. Med den andra ballongen, Georges Sand, följde hr de Revillod, hr Reynolds från Newyork, amerikanaren hr May, sem varit bosatt i Paris sedan 1862, underprefekten i Redon, hr Cuzon, och en luftseglare. En ofantlig menniskomassa bevittnade affärden. Flera af hr Gambettas embetsbröder voro tillstädes för att säga farväl åt honom, Alla hyste den varmaste önskan att hans vådliga försök .måtte krönas med framgång och att det vigtiga uppdrag han gick att fullgöra i landsorten skulle medföra lyckliga resultater. Hr Nadar, gom konstruerat och förfärdigat ballongerna, ledde anordningarne för deras uppstigande. Snart höjde sig de båda ballongerna och uppgingo i luften under ljudliga bandklappningar af hopen, som häruander kände sig intagas af en obeskriflig rörelse, ty en och hvar besinnade de faror dessa modiga medborgare gingo till mötes. Till en början seglade ballongerna nästan sida vid sida, så att de tvenne gondolernas passagerare kunde samtala med hvarandra. Under passagen öfver de preussiska linierna voro hr Gambetta och hans reskamrater minst tjugu gånger utsatta för lifsfara. Preussarne sköto på dem oupphörligt och kulor hveno på alla sidor omkring gondolerna. Ända till kl. 3 på eftermiddagen förblefvo ballongerna i sigte af hvarandra och gingo j samma riktning. Kl. 3 skildes de, men de voro då redan temligen nära det ställe, der de kunde börja sänka sig. En timma sednare nådde den ena ballongen, Georges Sand, marken utan äfventyr. Det var helt nära Roy den hamnade. Armand Barbes hade deremot den oturen att fastna vid ett träd i närheten af Montdidier. Det var endast med den allra största fara för armar, och ben hr Gambetta och hr Spuller lyckades praktisera sig ned.