Dagens Nyheter – 5 oktober 1870, sida 2

han hellre låta skjuta sig af franska soldater såsom desertör, än af kabyler, tuareger och tibbuer i Afrika. Han kastade derför sitt permissionspass i Seinen — med uniformen hade han icke något besvär — och ångade från Paris norrut till en af hamnarna vid kanalen. Han framkom nattetid och ville gå ombord, men hejdades af en kordong poliskonstaplar, som vid lyktsken omsorgsfullt visiterade allas pass. Nu knep det, men bära eller brista måste det! Under det att konstaplarne stafvade sig igenom de passagerares pass, hvilka hade sådana, passade den opassliga svensken på och smög sig på en krokväg ombord, icke utan en viss Mavepine, som tvingade honom att söka ... Nog af: först då han hörde det behagliga ljudet af fartygets rörelser och af detsammas slingring kunde sluta till att han befann sig på det fria hafvet, först då andades han åter. Nu sitter han åter i sin studerkammare, några hundra riksdaler fattigare, föga nöjd med sitt deltagande i den stora verldstragedien, der han onekligen icke fick tillfälle att utföra någon hjelterol, men för öfrigt glad öfver att för sin del kunna siga: illa gick det, och bra var det. Ar