Dagens Nyheter – 4 oktober 1870, sida 2

— UP ter nöjen, sedan fyra år tillbaka fört ott odrägr. ligt lif. Om Noöl ej. öfvergifver. mig, så är det jag som skiljer mig. från honom, Jag kan, icke längre uthärda att .ha.;en älskare som blyges för mig och som föraktar mig. — Ått han föraktar er, sköna dam; kan man åtminstone icke se, svarade Tabaret, i. det han kastade en betydelsefull blick öfver salongen. ; — Ni menar, utbrast damen, . hastigt. TO; sande sig upp, att han depenserar mycket på. mig. Det är sannt. Man påstår att han rul-. neras sig för min skull; det är mycket. möj ligt. Men hvad fäster jag mig vid hans pe-. kuniära uppoffringar? Jag är icke en qgvinna som låter köpa sig, vet det, Jag skulle. ha föredragit mindre pengar oeh mera aktning. Det är vreden och sysslolösheten som ingifvit mig de vanvettiga nycker, hvilka han skyndat att med stor kostnad tillfredsställa. Herr Gerdy behandlar mig såsom en. lättsin-. nig qvinna, den der endast står efter, hans kassa, och jag handlar såsom enm sådan. Vi äro qvitt. — Ni vet väl att han afgudar er. FA ; — Han! Då skulle han väl inte skämmas för sin bekantskap med mig, Han söker ju på allt sätt gömma mig för verlden, Ni är den förste af hans vänner red hvilken jag talar. Fråga honom, om han någonsin tagit. mig med sig ut. Man skulle kunna. tro att vitt sällskap vore vanärande. Jo, det är sannt,