Dagens Nyheter – 30 september 1870, sida 3

ingalunda nu är underkastadt sin hårdaste pröfning. En stad, som så många gånger. rest sig och afslagit avgrepp och genom sitt motstånd dragit ett streck öfver fiendens planer, har helt visst ännu månget ärorikt blad i; sin historia oskrifvet. Enkaeas stärf. En korrespondent till Sundsvallsposten berättar en af dessa enkla men rörande scener, på hvilka de gednare veckorna så ofta bjudit. Det var på mairiet i Montmartre. En talrik menniskohop trängdes i den stora salen. Slutligen infann sig äfven en gammal gumma. Lidandet hade tryckt sin stämpel på hennes ansigte och hennes drägt utgjordes af armodets och nödens trådslitna plagg. Gumman bar ett paket under armen. Hon närmade sig ödmjukt en vaktmästare och frågade hvarest man mottog gåfvorna för de sårade soldaterna och deras familjer. Allas blickar riktades på gumman, när hon med långsamma steg närmade sig den tjensteman, på hvilken vaktmästaren gitvit henne anvisning. Hvad har ni med åt oss, min goda gumma? frågade tjenstemannen vänligt. SAck, min snälle herre, endast en småsak . . . Så godt som ingenting. Med dessa ord öppnade hon paketet, som hon så troget burit under armen, och framtog derur ett par lakan, Men, inföll tjenstemannen med lätt rörelse, ni är kanske sjelf inte rik, och då Nej, deri har ni nog rätt, jag är visst inte rik, men jag har två par lakan, och jag skulle så gerna vilja skänka det ena paret åt våra stackars soldater. ... Det är gudnås allt hvad jag kan ge dem, jag ber herrn derför på det ödmjukaste att taga mot min anspråkslösa gåfva. Gumman lemnade lakanen qvar på pulpeten och smög sig hastigt ut ur salen, tydligt besvärad af den rörelse hennes handling framkallade hos de närvarande. En ung äkta man som väntar sin förstföddes ankomst — en son skall det ju bli — beslöt i juli att gossen skulle döpas till Mahon. I augusti ändrade han sig: Ba2aine skulle pojken heta. I september har han gjort sig skyldig till affall från den rena franska tron: Wilhelm skall gossen heta. Låter den blifvande medborgaren vänta på sig till oktober, får han kanske icke det namnet heller.