n3 ngshoteller ha (likasom hvarje främling) uthängt sitt lands flagga. Nästan på hvarje gata ser man det amerikanska stjernbaneret. Man hoppas, att alla hus, som bära främmande flaggor, skola respekteras af de krigförande. Man ser äfven sällskapets för de sårades vård hvita flaggor med röda kors. Hvar och en, som ställer en eller två sängar till de sårades disposition, har rättighet att uthänga denna flagga. Grand Hötel har ställt 100 sängar till sällskapets förfogande. De fiender, man för ögonblicket mest fruktar, äro de röda. De åstunda bland annat, att alia offentliga verk skola rensas från hela den personal, som var der anställd under den kejserliga regeringen, de vilja icke ha fred på några vilkor, de begära en lika fördelning af lifsmedlen, de söka, kort sagdt, göra regeriogens värf så besvärligt som möjlig. Det är en möjlighet, säger korrespondenten, att det blir gatustrid, något som grefve Bismarck föredrager framför allt annat. Den monarkiska id6n i Tyskland är, trots sin nuvarande popularitet och trots den segrande konungens popularitet, ingalunda så stark, att den med förakt kan se ned på en god republikansk regering i Frankrike. Den republikanska idn är stark i Tyskland, och den skulle kunna visa sig än mera mäktig, om den franska republiken vore i stånd att vinna sina grannars aktning. Hvad lifsmedel beträffar är man i Paris väl försedd dermed, både kött, bröd, vin och vatten. Man letver billigare i det belägrade Paris än t. ex. i London. MHelsotillståndet är synnerligen godt; vid krigets utbrott dogo omkring 300 personer i veckan i koppor; nu hör man icke mer talas om denna sjukdom, den har med emigranterna flytt till andra länder. I de småstrider, som egt rum i närheten af Paris, ha mobilgardisterna bestått profvet, och det märkligaste är, att de i krigiskt hänseende mest riogaktade klasserna af parisbefolkniogen tillvunnit sig den största beundran i detta krig. Det är de s. k. Coccodes eller petits crv6s, sprättar, kurtisörer, lejon och flanörer; dessa unga män, som förr knappt hade styrka att köra ut i Boulogneskogen och hvilkas högsta önskan var att ruinera sig af någon vallachisk eller slavonsk skönhet, de ha kämpat som män i detta krig och erhållit de mest utsökta ioford. Qvinnorna i Paris hafva i alla delar af staden bildat försvarskomitger och i en adress tillkännagifvit, att de äro beredda att vårda de sårade samt i nödfall med gevär i hand möta fienden. Wientidniogen Presses specialkorrespondent, en militäriskt bildad man, torde vara den sista tyska korrespondent, som lemnat Paris. Det var svårt för honom att komma ut ur staden; efter flera fåfänga försök vid flera bangårdar måste han välja den enda ännu öppna vägen till Dieppe. Under dessa sina ströftåg till de mest olika bangårdar hade han tillfälle att öfverlyga sig om den oerhörda förstörelse och ödeläggelse, som försvars-regeringen i Paris låtit anställa. Jag såg tydligen, så skrifver han, alla de oerhörda ruinhoparne, de stora öde platser, som uppstått i följd af de väldiga förstörelser, hvilka hänsynslöst utförts för att öppna fria terränger. Tänk er dertill de präktiga skogarne Montmorency, Bondy, Marly, Clermont, Meudon i lågor, tävk er alla förhärjningar i det inre af staden i och för uppförande at omfångsrika barrikader, af hvilken den vid Enfer är den kolossalaste, de sänga afrifona taken o. s. v., så skall ni icke kunna frigöra er från en känsla af fasa, än oerhord skada, som icke under årtionden kan repareras, är åstadkommen. De som gjort detta måste vara beslutna för ett allvarligt försvar. Vägarne och jernvägarne äro redan nästan öfverallt afbrutna; de dyrbara broarne och viadukterna äro sprängda och endast en enda linie är öppen för den obetydliga postgängen. I tästena har korrespondenten sett kanoner i massa, men deriblaud mycket gammal materiel och af alla möjliga systemer och kalibrar, men föga nytt, stort positionsartilleri, under det att preussarne åter, som bekant, ha mycket låvgskjutande belägringsartilleri. Det skall i Paris snart komma att saknas nödiga artillerister, om icke under försvarsstriden den största omsigt iakttages på alla punkter. Denna korrespondent fann under sin resa till Rouen och Normandie, hvarifrån han såg flera bataljoner mobilgarde afgå till Havre, att man är mycket rädd för att preussarne skola ockupera hva högra Seine-stranden ända till Havre, och man skyndsammast vidtager förberedelser till I uststädernas försvar. Preussarne ha allyorigt tävkt på Dieppe och Havre och skulle sedan besätta Rouen. Xx