Dagens Nyheter – 30 september 1870, sida 1

-—-— VvVUU hvilken öfverraskas smörjande kråset på en fstedag. Men inom sig skrattade, jublade an. — Högfärdige narr, tänkte han; för att få dig att göra hvad jag vill behöfver jag blott öfverhopa dig med smicker. Herr Gåvrol strök sig öfver näsan, alltunder det han framsköt den undre läppen och lät höra ett CåhålS och ett Chuml!4 Han låtsade tveka, för att förlänga den ytterst angenäma njutning som gubbens förlägenhet tillskyndat honom. — Nåja, sade han ändtligen, upphör att vara bekymrad, pappa Tirauclair; jag är en godhjertad själ, och jag skall hjelpa er. Är inte det gentilt, eller hur? Men i dag har jag alltför brådtom, man har frågat efter mig derborta. Kom till mig i morgon bittida, så skola vi språka. Emellertid innan vi skiljas skall jag tända åt er en lykta, vid hvars sken ni lätt kan se hvilken väg ni bör gå. Vet ni hvem detta vittne är som jag medför? — Tala om det för mig, bäste herr Geyrol. — Nåväl, denne man som nu sitter der på bänken och afvaktar ransakningsdomarens ankomst är den i la Jonchåre mördade qvinnans man. — Är det möjligt? utropade gubben Tabaret häpen. Och han tillade sedan han hunnit tänka ett ögonblick på saken; Ni bara skämtar med mig.