Dagens Nyheter – 27 september 1870, sida 2

sade hon, att hon varit så kokett och af der orsaken gjort af med så mycket pengar. Hor bad mig spara och samla, för att den lille icke måtte i en framtid behöfva gå till sjös Man hade erbjudit henne en riklig betalning sade hon; och vi skulle snart nog åter skraps ihop de i onödan bortkastade trehundrs pistolerna, om blott hon finge sin vilja fram Den fördömda ängen, om hvilken hon också talade, vägde så tungt i vågskålen att jag till sluts gaf med mig. — Hon sade er icke, frågade domaren, af hvad beskaffenhet det uppdrag egentligen var som man ville gifva henne? Denna fråga gjorde gubben Lerouge helt häpen. Han tänkte att det icke är utan skäl man påstår att rättvisan ser allt och vet allt. — Icke genast, svarade han, men ni skall få höra vidare. Åtta dagar sednare erhöll hon ett bref, hvari man bad henne komma till Paris för att hemta barnet. Det var en qväll. — Godt, sade hon, jag reser i morgon. Jag för min del teg; men den påföljande morgonen, då hon väl var klädd och alldeles i ordning för att resa med diligensen, gaf jag tillkänna att jag ämnade åtfölja henne. Hon syntes icke alls bli ledsen häröfver! tvärtom. Hon omfamnade mig, och jag blef förtjust. I Paris skulle min hustru afhemta den Dyfödde hos en viss fru Gerdy, som bodde vid boulevarden. Vi kommo öfverens, Claudine och jag, att hon skulle ensam infinna sig på