Dagens Nyheter – 27 september 1870, sida 2

uppgifvet ställe, och att jag skulle afvakte hennes återkomst på värdshuset, der vi tagi in. Men sedan hon gått, blef jug ängslig och fann det mycket tråkigt att sitta i kammaren Jag gick ut äfven jag efter en timmas för. lopp och ströfvade omkring i trakten af dot hus der fru Gerdy bodde. Jag frågade betjenter som kommo derifrån och fick på det viset veta att hon var grefve de Commarins älskarinna. Denna underrättelse nedslog mig i hög grad, och det försäkrar jag utt, om jag haft något att siga, skulle min hustru ha återvändt hem utan denne bastard. Jag är inte annat än en stackars sjöman, jag, och jag vet väl att en man kan glömma sig, i obevakale ögonblick vika för den starka frestelsen. Han har druckit mera än han tål eller han förledes af sina kamrater. Men att en man som har hustru och barn lefver tillsammans med en annan qvinna och ger henne af de egodelar som tillkomma hans familj, finner jag i högsta grad oförlåtligt. Eller hvad säger ni, herr domare? Herr Daburon vred sig af otålighet i länstolen. Han tänkto: Skall då denna menpniska aldrig komma till ett slut?4 — Jo, ni har fullkomligt rätt, svarade han; men för all del gör inga reflexioner, utan fortsätt berättelsen oafbrutet. — Claudine, min herre, var envisare än en mulåsna. Efter tre dagars tvistande aflockade hon mig ett ja mellan två kyssar. Hon un