Dagens Nyheter – 27 september 1870, sida 1

ERS RE RE nr rask tikel, som afråder Preussen att annektera Elsass och Lothringen, men rekommenderar det att hålla sig skadeslöst för krigskostnaderna genom att förvärfva några af de franska kolonierna. Ur artikeln, hvilken till-. skrifves den bekante professor C rl Vogt, återgifva vi följande: Man säger att Metz och Strasbourg alltid äro öppna utfallsportar mot Tyskland. Dessa portar skulle emellertid icke erbjuda någon fara, om de icke vore befästade. Låt dem då blifva nedlagda såsom fästningar, låt dem blifva raserade, och det icke blott dessa två, utam alla de be fästade platserna mellan gränsen och Paris, hufvudstaden deri inbegripen. Låt fransI männen betala kriget — de sår som tillfogas pungen äro icke dödliga, säger ett ordspråk — men framkalla icke genom territoriala utvidgningar en liga mot oss mellan de slaviska, latinska, ja, till och med de skandinaviska (?) folken.4 I en annan ar-. tikel med rubrik 4Napolconiderna och freden begär dock den nämnda tidningen för Tyskland Elsass och den tysktalande delen af Lothringen, men är så god att vilja låta Frankrike behålla Metz. Den preussiska Ceommuniquen till tidningarne i Rheims lyder sålunda: tDe tidningar, bvilka utkomma i Rheims, hafva återgifvit proklamationen om republiken och dekreten från den nya regering, som är tillsatt i Paris. Då staden är besatt af tyska trupper, kunde tidningarnes hällning gifva anledning till den tro, att de uttala en mening, som är inspirerad eller autoriserad af de tyska regeringarne, Detta är ingalunda händelsen. Då dermedgifva tidnipgarne att offentliggöra sina åsigter, respektera de tyska regeringarne blott tryckfriheten, liksom de göra hemma hos sig. Men de ha intill detta ögonblick icke erkänt någon annan regering i Frankrike än kejsar Napoleons, och i deras ögon är! som är bemyndigad att inleda underhanalingar af mnationel karakter. Det anses lämpligt att tillägga, att man i Paris har utspridt rykten, enligt hvilka nästan hvar och en af de främmande makterna skall ha företagit on bemedling. Dessa rykten äro ogrundade. Ingen makt har intill detta ögonblick försökt att intervenera, och det är föga troligt, att en bemodling skall för-. sökas, ty den skulle icke ha någon utsigt att leda till något resultat, sålänge grunden för en öfverenskommelse icke disku-: terats i Tyskland och så länge ickei Frankrike finns en af landet erkänd regering, som kan anses uppträda i dess namn. De tyska regeringarne, hvilka icke önskat kriget, skola icke stöta Frankrike tillbaka, ifall det visar en allvarlig önskan efter fred. Men det gäller att veta, med hvem en dylik fred kan afslutas. Do tyska regeringarne skulle kunna träda i underhandlinpg med kejsar Napoleon, hvilkens Tegering är den enda officielt erkända, eller med det af honom tillsatta regentskapet. De skulle äfven kunna underhandla med marskalk Bazaine, som erhållit sin myndighet af kejsaren. Men det är omöjligt att inse, med hvilken rätt de tyska regeringarne skulle kunna öfverlägga om fred med en myndighet, som bittills endast representerat en del af förra franska kammarens venster. Enligt bref från Paris till engelska tidningar skall polischefen Keraty ha funnit ns ryd NOTISER