Dagens Nyheter – 27 september 1870, sida 1

SA derrättade mig då att vi icke skulle fara hem med diligensen. Damen, som fruktade att en besvärlig resa skulle bekomma den nyfödde illa, önskade vi skulle färdas i korta dagsresor uti hennes egen vagn och med hennes hästar. Hon åtnjöt, som ni hör, ett storartadt underhåll. Jag var nog enfaldig att glädjas öfver denna anordning, emedan jag derigenom skulle komma i tillfälle att se mig litet omkring i de trakter vi hade att genomfara. Nåväl, dagen för afsesan kom. Vi togo plats jemte barnen, vårt eget och det andra, i en elegant vagn, förspänd med ett par ståtliga hästar som kördes af en kusk i livrå. Min hustru var utom sig af glädje. Hon omfamnade mig i åxdonet och lät en handfull guldmynt skramla. Och jag, förstås, jag var narraktig såsom en hederlig äkta man, den der finner i sitt hushåll tillgångar som han icke sjelf anskaffat. Det var då Claudine såg min misstänksamma min hon beslöt sig för att säga mig hela sanningen, i hopp att hon derigenom skulle göra mig lugn och nöjd igen. Hör påX, sade hon till mig. Lerouge afbröt sig här, och med ett förändradt uttryck i rösten sade han: — Ni förstår väl, att det är min hustru som talar? — Ja, ja . fortsätt! — Hon sade till mig då,i det hon skakade kjolsäcken: CHör på, min man, det är nu så att herr grefven, som fått en äkta son på