Dagens Nyheter – 26 september 1870, sida 1

dömets egna kreatur, och har kejsaren ej. afsatt fonder i sitt namn, så funnes det kejsarinnans och sonens att använda. Kejsar Napoleon utfärdade straxt före katastrofen vid Sådan följande proklamation till franska armån: Boldater! Då krigets början icke var lycklig, öfverlemnade jag, utan att taga personliga sköl i betraktande, kommandot öfver arm6erna till de marskalkar, som dertill isynnerhet utpekades af allmänna opinionen. Hittills hafva edra ansträngningar icke blifvit krönta med lycklig utgång; emellertid erfar jag, att marskalk Bazaines arm nu under Metz murar tagit revanche för sina förluster och att marskalk Mac Mahon i går endast lidit ringa afbräck. Det finnes intet skäl för eder att förlora modet. Vi hafva hittills förhindrat fienden att intränga i hufvudstaden, och hela Frankrike reser sig för att tillbakadrifva sina angripare. Under dessa allvarliga omständigheter har jag, då kejsarinnan värdigt representerat mig i Paris, föredragit soldatens roll framför suveränens. Intet skall falla mig för svårt, när det gäller att rädda vårt fosterland; det eger, Gud vare lofvadt, ännu modiga män, och om fega män finnas i det, skola krigslagen och det offentliga förakta och behandla dem efter förtjenst. Soldater, varen edert gamla rykte värdiga. Gud skall icke taga sin hand från vårt land, om enhvar gör sin pligt. Kejserliga hufvudqvarteret vid Sedan den 31 augusti 1870. Napoleon. Den nya napoleonska, organen Situation, hvilken numera utgifves i London af dit. flyktade napoleonister, skrifver: Kejsaren är sysselsatt med att till franska folket utfärda ett manifest, som skall offentliggöras, om det mot kejsarens vilja började kriget skulle föra till nya katastrofer. Han, som har visat sig som hjelte vid Sådan, har ännu icke sagt sitt sista ord och skall icke svika sin pligt, likaså litet som han skall glömma sina rättigheter. Girardin uppmanar i nämnda tidning att sända kammarens medlemmar till Limoges. Kejsar Napoleon mottog i lördags åtta dagar sedan på Wilhelmshöhe besök af lady Cowby, som öfverförde ett bud från kejsarinnan. Lady Cowby återvände samma qväll. x Xx x Af ett häromdagen meddeladt telegram finner man, att den politiska filosofen Johan Jacoby, medlem af preussiska deputerade kammaren, arresterats i Königsberg. 0Orsaken till denna våldsåtgärd omtalas icke, men såsom fingervisning torde kunna tjena, att Jacoby i Berlintidningen Zukunft skrifvit en artikel, i hvilken han fördömer hvarje sträfvan efter att beröfva Frankrike någon del af dess område och tillråder Tyskland att räcka den franska republiken sin brodershand. Den napoleonska dynastien, skrifver han, hoppades att föryngra sig med blodet af en hel generation unga män, som dödats på valplatsen. Denna dynasti har nu fallit. Det var vår pligt att icke blott försvaga utan också tillintetgöra den. Den dag slaget vid Sedan utkämpades höllo vi vårt intåg i Paris, Dramat har fått sin upplösning. Nu bör det icke längre vara tal om triumftåg eller annexioner; låtom oss ädelt och heroiskt räcka handen åt Frankrike, som höjer sig ur gin djupa för-nedring; låtom oss under frihetens bandår ; taga del i den fredliga striden. På detta I sätt skall den villfarande delen af franska I nationen i verkligheten vara öfvervunnen, Tyskland skall ha förvärfvat sig nat onernas aktning och beundran, och Europas fred ! skall för lång tid vara betryggad. Engelska tidningarne offentliggöra Favres svar på de engelska arbetarnes adress, Bom öfverlemnades af hr Odger. Favre svarade, i att först efter att ha rådfört sig med sina kolleger kunde han afgöra, om Frankrike var villigt att rasera fästningar, men att han anmodade deputationen att låta förklara öfverallt, äfven i Tyskland, att det var hans ! högsta önskan att se kriget slutadt snarast möjligt. I anledning af de italienska truppernas intåg i Rom illuminerade italienske konsuln i Triest i onsdags. Folkhopar samlade sig utanför hans bostad och ropade lefve Ttalien! letve republiken! Då derjemte sten kastades på polisen och militären, lät konsuln släcka ljusen, hvarefter polisen skingrade hopen. I Ryssland råder, enligt Ostsee-Zeitung, hos folket lika stor förbittring mot tyskarne, som fallet länge varit i Frankrike. Vi återgifva berättelsen härom med tidningens egna ord: De ultraryska partiorganerna börja redan beskylla de i Ryssland boende tyskarne för att Vara preussiska spioner, alldeles som den fanatiserade tidningspressen i Paris. Om regeringen icke hämmar dessa ) ovärdiga upphetsningar, har man skäl att frukta för att det råa våld, för hvilket tyskarne dagligen äro utsatta i Frankrike,