Dagens Nyheter – 22 september 1870, sida 2

Stort arbetaremöte i London Oo . angående kriget. Åtta dagar i söndags hölls ett allmänt möte, sammankalladt af Carbetarnes fredskomite, i S:t James Hall, för att gifva uttryck åt de engelska arbetarnes åsigter rörande det närvarande olyckliga kriget. Mötet var talrikt besökt; den stora salen och gallerierna voro till trängsel fyllda. Hr Edmond Beales, ordförande i det reformsällskap, som väsentligen bidrog till den sednaste representationsreformen, ledde förhandlingarne. . I det tal, hvarmed hr Beales öppnade sammankomsten, sade han att det var under högst egendortliga omständigheter man träffades, under en af de mest kritiska tidpunkter i Europas historia. Mötet var sammankalladt för att sätta de arbetande klasserna i den stora hufvudstaden i tillfälle att för sina bröder i Frankrike och Tyskland uttrycka sin afsky för detta ohyggliga och blodiga krig och sin allvarliga önskan att snart se fiendtligheterna upphöra. Källt måste emellertid dens hjerta vara som utan att rysa kunde betrakta allt hvad som under det pågående kriget tilldroge sig, huru många under af tapperhet än upplyste den eljest mörka taflan. Talaren ansåg sig icke behöfva vidlyftigt beskrifva slagtningarne, lidandena, den förfärliga dödskamp som städerna i Elsass och Lothringen utstått, dessa städer som endast för några få veckor sedan njöto välstånd och lycka, men hvilka nu vore försänkta i en syndaflod af blod, framkallad genom de fulländade mordverktyg, som det illa använda menskliga snillet uppfunnit på sista tiden till slägtets totala förgörande. Allt detta hade blifvit omständligt skildradt i tidningarnes spalter. Och nu hotade redan hun gersnöd och -pest, hvilka alltid följde framryckande fiendtliga armå6er i spåren. Men hvad var orsaken till detta förfärliga krig, så stridande mot tidehvarfvets anda och för några få veckor sedan ansedt för omöiligt? Den synliga orsaken var den mest betydelselösa — särdeles såsom förekommande i denna period af verldshistorien — som gerna läte tänka sig, en inbillad diplomatisk förnärmelse,ledande sitt ursprung från spanjorerna, hvilka, enär de af en eller annan orsak icke voro i stånd till att besluta sig för republiken, länge och väl jagat i Europa efter en kung och till sist funnit ett lämpligt subjekt inom den preussiskt-hohenzollernska familjen. Men under det att detta var den föregifna krigsorsaken, torde den verkliga vara att söka i den fruktan för ett enigt Tyskland samt den nationalafund som: kejserliga dynastien väckt och underhållit bland franska folket; äfvensom i kejserliga regeringens hopp att ettlyckligt och populärt krig mot de hatade: preussarne skulle vända republikanernas sinnen och hjertan från den inom landet pågående striden för folkfriheten. Aldrig hade ett krig förklarats på så brottsliga bevekelsegrunder. Aldrig hade heller upphofsmannon till något obefogadt krig blifvit grymmare straffad. Huru hade väl händelserna hittills gestaltat sig? Tyskland enigt, Tyskland segerrikt, kejsaren afsatt, Frankrike republik. (Högljudda bravorop, hvilka dock, efter hvad uttryckligen gafs tillkänna, i främsta rummet gällde republiken.) Tal, förklarade med anledning häraf att hän för sin del hyste de varmaste sympatier för de franska bröderna, och att han synnerligen gladdes öfver att de återvunnit sin frihet, som länge varit dem genom ett våld berötvad. Men bifallsyttringar af detta slag kunde icke hejda de tyska armåerna, som nu marscherade mot Paris.Må derför från detta möte utgå eu bestämd meningsyttring auf folket här i hufvudstaden, som kan understödja vår regerings: bemödanden att bringa fiendtligheterha till ett så snart slut som möjligt — en varm uppmaning till de tyska vännerna och bröderna att visa icke allenast ädelmod utan storsinthet i dessa stunder af lysande triumf och dymedelst betrygga en våraktig fred i Europa. (Applåder.) Må denova afton icke ett enda ord af vrede eller trots yttras. Tyskarne vore. en stor, ädel, frihetsälskande nation (nej, ropas trån flera håll), och de-bade mycket att beklaga sig öfver (hör! hör!) hvaribland en lättsinnig afsigt att inkräkta deras jord — en jord lika helig och dyrbar för dem som Frankrikes för fransmännen. Denna tillernade invasion skulle, om den lyckats, ha framkallat vida större fasor än kriget, sådant det nu blifvit, och att den nedriga afsigten aldrig kunde sättas i verket, derför rf 5 MOND FRÖVI SER BUSSEN TINAS SUNNE