Dagens Nyheter – 22 september 1870, sida 2

— 507 — frikostighet mot mig, Hvad jag blygdes öfver denna storartade lyx som du ålade mig! Du var nöjd emedan min skönhet allmänt prisades; jag grät emedan min vanära på. samma gång blef allmänt bekant. Man talade om mig såsom en af dessa qvinnor som gjort till sitt yrke att drifva männen till de största galenskaper. Fick jag ej läsa mitt namn i en tidning? Du skulle gifta dig; denna tidning innehöll underrätielse derom. Jug, olyckliga! jag hade bort fly från dig; men jag saknade mod. e så cJag var negfeg att finna mig uti det mest förödmjukande, det mest brottsliga förhållande. Du gifte dig och jag förblef din älskarinna. O, hvilket lidande, hyilken föra färlig afton! Jag var ensam hemma i denna kammare, der allt så lifligt erinrade om din kärlek, och du vigdes vid en annan! Jag sade till mig sjelf: 4I denna stund gifver sig en ädel och oskyldig flicka åt honom, Jag sade vidare till mig sjelf: XHvilka eder svär denna mun som så ofta varit tryckt mot mina läppar: Ofta, alltsedan den förskräckliga brytningen timade, har jag frågat Gud hvad ondt jag gjort, för att blifva så grymt straffud. Ack! jag inser det nu: mitt brott var stort. Jag fortfor att vara din älskarinna, och din muka dog. Jag såg henne blott en gång, knappt ett par minuter, men hon hade då sina blickar fästade på dig, och jug förstod