Dagens Nyheter – 20 september 1870, sida 1

— 489 — Efter all sannolikhet skulle samtalet framkalla en nervattack hos den unga flickan. Härigenom komme hans egen matsmältning att betänkligt störas. Emellertid tänkte han äfven på hennes outsägliga sorg, och hans goda hjerta började tala högljudt. Han sade till sig sjelf att det skulle vara illa gjordt, ovärdigt hans karakter, att hålla sig undan, då hon kom för att undfå någon tröst af honom, hon som, ifall denna olycka icke inträffat, skulle blifvit hans dotter, vicomte de Commarins maka. Han befallde kammartjenaren att be henne vänta en stund i ett af smårummen på nedra botten. Han dröjde icke att sjelf begifva sig dit; ty blotta anmälandet af detta besök hade totalt betagit honom aptiten. Han var beredd på allt hyad ledsamt heter. Så snart han visade sig i dörren, helsade honom Claire på ett vördnadsfullt och på samma gång värdigt sätt; det var cn nigning å la markisinnan VArlange. — Herr grefve . . . började hon. — Ni kommer, mitt stackars barn, för att få höra något om denne olycklige, icke sannt? frågade herr de Commarin. Han afbröt Claire och gick direkte på saken, för att desto förr hinna till ett slut på samtalet. — Nej, herr grefve, genmälde den unga MODERSKÄRLBK; 6?