Napoleon på Wilhelmshöhe. Om kejsar Napoleons vistande på Wilhelmshöhe skrifver en korrespondent den 10 d:s till FIndependance belge: Jag kommer i detta ögonblick tillbaka från Wilhelmshöhe, der jag besökt slottet samt sett kejsaren och hans svit. Jag har inhemtat några detaljer, som måhända kunna intressera edra läsare. Om kejsarens ankomst till Wilhelmshöhe hafva tidningarne redan meddelat omständliga referater, hvarför jag icke skall uppehålla mig dervid. Deremot är ett och annat att bemärka om slottets forntid, hvarom jag vill meddela några upplysniogar. Det är eder måhända ickeobekant, att konung: Jeröme Bonaparte af Westphalen om sommaren bodde på Wilhelmshöhe. Det var der, de skamliga orgier firades, hvilka Tyskland ännu icke har glömt. Då kurfursten af Hessen återvände till sitt slott, lät han ögonblickligen borttaga allt, som på något sätt kunde erinra om de trämmande suveränen. Alla porträtterna af familjen Bonapartes medlemmar borttogos, äfvensom de taflor, hvilka Jeröme hade låtit måla till sitt eget förherrligande: Då Preussen, till följd af tilldragelserna 1866, tog Kurhessen i besitt nidg, blefvo dessa taflor, Om hvilkas tillvaro ingen haft någon aning, funna under ett tjockt lager af dam i en undangömd vrå af slottet. De voro utan ramar, sammanrullade och nedsmutsade. Då de som funnd deni ansågo att de, utori det historiska intresse som var förbundet med dem, ej voro utan konstnärligt värde, blefvo de på den nya regeringens befallniog upphängda på sin gamla plats. Det var porträtter af Napoleon den förste och drottning Hortense. Af Jeröme sjelf funnos flera porträtter, hvaraf det märkligaste var måladt af den store porträttmålaren baron Gros; dessutom fann man en stor målning som föreställde Jerömes kröning. Exkonungen visade sig bär som romersk imperator med en lagerkrans på hufvudet, en toga om skuldrorna och ett romerskt svärd vid sidan. Allegoriska figurer, som föreställde tapperhet, mildhet och andra furstliga dygder bragte honom sin hyllning. Ödet är ironiskt. Napoleon den tredje, som sålunda befinner sig midt ibland sina fämiljemioner, skall väl knappast kunna underlåta att äfven tänka tillbaka på sig sjelf. Kejsarens fångenskap är nästan endast en formsak, och Wilhelmshöhe har ei minsta likhet med S:t Helena. Han ser väl några skildtvakter i närheten af slottet, men de stå knappast der för att hålla ett vaket öga på kejsaren. Napoleon har sin frihet. Han promenerar och åker, när han har lust dertill. Vanligtvis åtföljes han af prins Murat och fursten af Moskwa. Hans spatsetturer sträcka sig långt utanför den afstängda delen af parken, och han söker icke att undandraga sig den myfikha mängdens blickar. Jag har haft tillfälle att se honom nyligen och för lång fid sedan, men jag kunde nu knappast igenkänna honom. Hvilken förändring! Han tyckes ha blifvit trettio år äldre på de fem år jag icke har sett honom. Hans ansigte är uppsväldt, hans hudfärg är gulaktig, hans ögon äro matta, hans rörelser äro få, tunga och nästan mekaniska. Han gör i det hela taget ett plågsamt intryck. Sådan har den man, som kom hela Europa att darra, nu blifvit! Kejsaren går sent i säng och stiger tidigt upp. Man ser ljus i hans sofrum långt efter kl. 12. Mellan kl. 4 och 35 på morgonen gör han redan sin första promenadtur i trädgården. Han lider måhända af sömulöshet. Napoleon och hans generaler känna naturligtvis mycket väl situationens allvar, men kejsarens underordnade hofpersonal tyckes icke hafva någon riktig föreställniog derom. De gå förnöjda omkring i parken, småle åt de förbigående, och tyckas vara allt annat än sorgsna. En af dem förnekade bestämdt — det var den 8 september — att republiken hade blifvit proklamerad i Paris. Han betecknad denna nyhet som en preussisk anka, och då jag berättade, att jag redan hade mottagit första numret af Journal officiel de Ja rpublique frangaise, gjorde han en axelryekniog och yttrade med en öfverlägsen min: Men, min gud, bör man då tro allt, hvad som står i tidningarne. . När kejsaren konverserar med personer, som icke tala franska, tilltalar han dem på tyska. Man väntar många besök af kejsarens anhängare. Kejsaren begagnar den nyanlagda :telegrafen myeket flitigt, i synnerhet korresponderar han ifrigt med England. I lördags utbröt eld i slottet, som dock snart släcktes. Kejsaren har afskedat största delen af sin betjening. Han har dervid gifvit dem ett års rön och 100 frank till respenvgar. : De fleste