Dagens Nyheter – 19 september 1870, sida 2

— TFOV göra sig, jag försäkrar er det på min ära. Ack, om allt berodde blott af mig! Äfven om han vore brottslig, skulle jag icke kunna motstå era tårar . . . Fröken dArlange, som hittills visat ett sådant lugn, en sådan fasthet, kunde. nu ej tillbakahålla en snyftning. — Jag, stackars flicka! utropade -hon; han lider, han är i fängelse, jag är fri, och jag förmår ingenting göra för honom. Store Gud, ingif mig några af dessa ord; som rörs menniskors hjertan! Till hvilkens fötter skall jag kasta mig, för att utverka hans benådning? Hon tystnade plötsligt, sjelf förvånad öfver det uttryck som sednast gått öfver hennes läppar. — Jag sade hans benådning, återtog hon i stolt ton; men han behöfver ingen nåd. Hvarför är jag blott en qvinna? Skall jag då icke finna en man som kan hjelpa mig! Jo, tillade hon efter ett ögonblicks besinning, det finnes en man, som är skyldig att göra allt: hvad han kan för Albert, emedan han störtat honom i den olyckliga :belägenhet, hvari han nu befinner sig; jag menar grefve de Commarin. Han är hans far, och han har öfvergifvit honom! Nåvil, jag skall påminna honom om att han har en son. Domaren ämnade följa henne ut i tamburen, men hon skyndade före honom och försvann. Mera död än lefyande; sjönk herr Däburon