Dagens Nyheter – 19 september 1870, sida 2

SVS ned i sin länstolSFTårar frambröto i hans ögon. — Se der sådan hon är! mumlade han. Ack, jag hade icke gjort något däligt Val. Jag kade anat hela hennes själsstorhet. Aldrig hade han älskat henne så högt, och han kände att han aldrig skulle :kunna trösta sig öfver att han ej förmätt tillvinna sig genkärlek. Men midt under hans dystra betraktelser öfver detta ämne trängde en smärtsam tanke pilsnabbt genom Hans hjerpa, Hade Claire talat sanning? Hade hon ej spelat en roll, på förhand instuderad? Nej, helt visst icke. Men hon kundo sjelf vara förd bakom ljuset, använd såsom medel för befrämjandet af ett skickligt anlagdt bedrägeri! I sådant fall vore gubben Tabarets förutsägelse nu förverkligad. Tabaret hade sagt: Ni har att vänta de mest ovedersägliga bevis om att brottslingen vid det tillfälle då brottet begicks uppehöll sig på ett kelt annat ställe än i la Jonchåre. Huru ådagalägga falskheten af dessa bevis? Huru gäcka en plan, så väl beräknad, att den anklagade kunde med armarne i kors lugnt afbida händelsernas utveckling, emedan han förutsett allt? Och om Claires berättelse egde sin fulla riktighet, om Albert var oskyldig! Domaren förmådde icke reda den trassliga