Dagens Nyheter – 17 september 1870, sida 2

tadellet, men i det ögonblick, då fienden började marschera ini fästet, sprängde den tappre Fornin detta i luften, i det han antände en af honom anlagd mina. Han sjelf och 600 preussare funno sin död genom denna bhjeltemodiga handling (af fienden benämnd förräderi) som berättats af en trovärdig person, hvilken kommit från La Feöre ). General Wimpffens förklaring. I La Patrie läses ett märkligt bref från en officer, som stått general Wimpffen nära under hans korta, men olyckliga fälttåg. Man har sett den förmodan framkastad, att generalen sjelf skulle vara författare till brefvet, emedan det söker framställa kapitulationen i så ljus dager som möjligt; härmed må dock vara huru som helst, säkert synes det vara att han åtminstone inspirerat brefskrifvaren. Såsom bekant, aplände general Wimpffen från Afrika till armån först den 30 augusti för att öfvertaga kommandot öfver general de Faillys kår, hvilket han dock icke definitivt mottog förr än efter det denna olyckliga kår blifvit öfverraskad och i grund slagen. Sedan marskalk Mac Mahon genom erhållna blessyrer urståndsatts att föra öfverbefälet öfver armån, uppdrogs detta åt general Wimpffen. Då denne med den slagna armån anlände till Sedan, fann han, yttras i brefvet, hvaraf vi endast ha rum för några utdrag, denna plats helt och hållet utan artilleri, ammunition och lifsmedel. Det dröjde ioke länge förr än de höjder, som omgifva staden, besattes af fiendens fruktansvärda artilleri, hvilket det var omöjligt att bekämpa. Man började nu tala om kapitulatiouv. Generalen tvekade — säger brefskrifvaren — att fästa sitt namn vid en handling, för hvilken, han visste det väl, man sedan skulle. göra honom de bittraste förebråelser. Emellertid måste han, för att undvika kapitulation, försöka slå sig igenom 300,000 man väl utrustade trupper med 40 till 50,000 modfälda soldater, hvilka voro uttröttade af strapatser och ledo brist på allt. Förr i verlden kunde man i nödfall genom ett djerft och förtvifladt bajonettanfall bana sig en blodig väg genom en fiendes talrika leder. I vära dagar är sådant icke längre möjligt, tack vare de snabbskjutande vapnen med ofantlig skottvidd. Innan man kommit fienden på lifvet, vore man krossad, dödad, tillintetgiord. Denna omständighet var en bland dem, som bestämde generalen att icke gagnlöst offra tappra soldaters lif, soldater, hvilka kämpat för fanans ära och utan ringaste förhoppning om seger. Efter nederlaget vid Beaumont, ämnade man stanna i Sdan endast för att förse sig med lifsmedel och ammunitiov, samt för att der qvarlemna de sjuke och sårade. Sådan var generalens afsigt. Sedan skulle man fortsätta den tillbakavikande rörelsen i det man aflägsnade sig från platsen och drog sig söderut. Den 31 augusti på eftermiddagen hade preussarne emellertid lyckats att med 80,000 man stänga vägen för oss, och de angrepo den 1 september vår högra flygel för att tränga 088 emot de friska trupper, som väntade till dess vi skulle nedstiga från höjderna, för att då utveckla sina massor. Ett ögonblick gjorde sig general Wimpffen illusioner och trodde på seger, emedan han ieke ännu visste att han hade framtör sig 150.000 fiender. På aftonen ville han öppna sig en väg för att med sina trupper söka en tillflykt på belgiskt område eller marschera på Carignan: Han skulle utan tvifvel hafva lyckats deruti, enär fienden, till hälften desorganiserad genom striden, stannat i position på slagfältet; men kejsaren, som faktiskt hela tiden förde öfverbefälet, hindrade honom derifrån och förlamade hans sista ansträngningar i det han kallade preussarne till sig genom parlamentärflaggor och genom det bref, han skickade till konungen. Efter en häftig tvist härom med kejsaren och hans omgifning, återvände generalen till sig och iovgaf sin afskedsansökan. Kejsaren ville icke bifalla densamma, utan skref följande bref: General! Ni kan icke taga afsked i det ögonblick då det gäller att rädda armån genom en hederlig kapitulation. Jag bifaller icke er ansökan. Ni har gjort er pligt hela dagen, gör den äfven nu. Det är en tjenst, som ni skall göra landet. Konungen af Preussen har ingått på vapenhvila och jag väntar hans vilkor. Var öfvertygad om min vänskap. Napoleon. Numera öfvertygad, att det icke fanns något annat medel att rädda armån och att, om han ensam drog sig undan, såsom han ännu ) Trovärdig, utom i fråga om antal. Som man vet, var det icke 600 preussare och fransmin vet, LÅ Ad