Dagens Nyheter – 17 september 1870, sida 1

Ehuru dagen för brölloppet var bestämd, förklarade markisinnan att hon hvarken ville blottställa mig för menniskors tadel eller göra oss båda löjliga i verldens ögon genom att på minsta sätt synas angelägen om denna förbindelse. Man klandrar oss nog ändå för ärelystnad och högfärd, sade hon. Hon förordnade derför att Albert, ända till dess det lyst för oss, icke skulle få besöka vårt hus oftare än hvarannan dag och att det då skulle tillåtas honom vara tillsammans med mig högst två timmar på eftermiddagen i hennes närvaro. Vi ha ej kunnat förmå henne att ändra detta beslut. Så stodo sakerna, då man på söndagsmorgonen lemnade mig en biljett från Albert. Han underrättade mig om att vigtiga angelägenheter hindrade honom från att komma till mig, ehuru det var hans dag. Hvad hade händt? Jag anade någon olycka. Följande dagen väntade jag honom med oålighet, med ångest; han infann sig -ej sjelf, men hans kammartjenare lemnade fröken Schmidt ett bref till mig. I detta bref, min herre, besvor Albert mig, att jag skulle bevilja honom ett hemligt möte. Han måste ovilkorligen, sade han, tala med mig så fort som möjligt och utan vittnen. Vår framtid, tillade han, berodde af detta samtal. Han lät mig välja dag och timma och lade mig på hjertat att jag icke borde anförtro mig åt någon. Jag tvekade ej. I mitt svar bad jag honom infinna sig på tisdagsaftonen vid Nilla