Dagens Nyheter – 16 september 1870, sida 1

hennes sköna ansigte, under det hon djupt rörd tackade Gud. Embetsmanrnen hade till den grad förlorat fattningen att han glömde beundra henne. Han väntade en förklaring. — Nåväl? frågade han otåligt. — Min herre, svarade Claire, om detta är ert kraftigaste bevis, så får jag underrätta er att det icke längre finnes till. Albert tillbragte hela den ifrågavarande aftonon hos mig. — Hos er? stammade domaren. — Ja, hos mig, i hotellet. Herr Daburon var slagen med häpnad. Drömde han? . — Huru, frågade han, var vicomten hos er? Er farmor, er guvernant, era domestiker sågo och talade med honom? — Nej, min herre. .Han kom och gick i största hemlighet. Han ville icke bli sedd af någon, det var hans önskan att få tala med mig utan vittnen. — Ah! utbrast domaren med en suck af lättnad. Denna suck betydde: SANUt förklaras. Hon vill rädda honom, med fara att kompromettera sitt rykte. Stackars flicka! Månne hon först nu har fått detta infall? Detta ah! tolkades helt annorlunda af fröken TArlange. Hon tänkte att herr Daburon förvånade sig öfver att hon gått in på att mottaga Albert,