Dagens Nyheter – 14 september 1870, sida 2

Fröken TArlange tog plats i samma länstol, der gubben Tabaret ett par dagar förut suttit och bevisat nödvändigheten af Alberts arrestering. Herr Daburon förblef stående, lutad mot skrifbordet. — Ni vet hvarför jag kommar? sade den unga flickan. Han gjorde ett jakande tecken med hufvudet. I sjelfva verket anade Han blott alltför mycket, och han frågade sig om han skulle kunna motstå bönerna från en sådan mun. Hvad ämnade hon begära af honom; och hvad kunde väl han vägra henne? Ack, om han förutsett detta! . . . Ännu hade han ej hemtat sig från sin öfverraskning. — Först i går fick jag veta denna förfärliga händelse, fortfor Claire. Man hade ansett klokt att dölja allt för mig; och utan min väninna Schmidt, skulle jag fortfarande lefvat i okunnighet om hvad som timat. Hvilken natt jag tillbragt! I början var jag förskräckt, men då man sade mig att allt beror af er, skingrades mina farhågor. Det är för min skull, eller hur, ni åtog er behandlingen af detta mål? Ack, ni är god, jag vet det. Huru skall jag någonsin kunna bevisa er min djupa erkänsla? Hvilken förödmjukelse för domaren innebar icke detta uttryck af tacksamhet! Ja, han hade i början bänkt på fröken dArlange, anat