En tapper bataljon. Från 1:sta bataljonen af 16:e (3:e vestfaliska) infanteri-regementet skrifves rörande densammas deltagande i slaget vid Mars-laTour den 16:de augusti: Efter de sista dagarnes öfvermåttan ansträngande marscher skulle ändtligen det 16:de regementet få tillfälle att häfda sitt gamla rykte. Sedan regementet den 16, kl. 6 på morgonen, lemnat sin förpostställning vid Theancourt, marscherade det till St. Hilaire, för att der — det var omkring kl. 11 — bivuakera. Men knappast hade manskapet börjat koka sin mat förrän befallning kom att rycka fram för att stänga vägen för de från Metz åt Paris till frambrytande fransmännen. Det allt tydligare hörbara kanondundret upplifvade ånyo de redan mycket uttröttade trupperna, och med jubel. helsades den från slagfältet vid Mars-laTour uppstigande krutröken. Kl. 31: uppställde regementet sig i slagordning och ryckte, efter ett kort, kärnfullt tal af öfverste von Brixen och derpå följande fältgudstjenst, fram mot den fiendtliga ställningen. Tiraljörkedjan utsändes, och snabbt ryckte den i kompanikolonner formerade bataljonen, under anförande af maior von Kalinowsky, genom och framför den af fienden redan utrymda byn Mars-laTour. Trots den alltmer tilltagande granatelden framträngde 2:dra och 3:dje kompanierna, åtföljda af 1:sta och 4:de såsom understöd, oupphörligt mot de bakom byn liggande, af fienden starkt besatta höjderna. Väl gjorde granater, kulsprutor och chassepoter många luckor i de tappra vestfalarnes leder, väl fördubblade och trefaldigade sig den fiendtliga elden under avancerandet öfver det flera hundra steg breda, öppna fältet — men intet kunde uppehålla den framstormande bataljonen. Ett ögonblick studsade den framför en omkring 70 fot djup, brant sluttande klyfta; sedan störtade sig kompanierna under ljudliga hurrarop, officerarne i spetsea, ned utför branten, uppnådde småskogen på andra sidan och stodo nu på 50 stegs afstånd från de fiendtliga kolonnerna. Först nu, sedan kompanierna gjort halt, kunde vi öppna en liflig eld, men allt mäktigare utvecklade sig fiendens öfverväldi gande öfverlägsenhet, allt tätare följde på hvartannat kulsprutornas hemska smattrande, allt större luckor gjorde den fiendtliga elden i ORTERNA SO RSRENTAR ers