deras svarta, blixtrande ögon att bli sedda och beundrade, men :de förstå deremot i grund att med ett oefterhärmligt koketteri handtera den oumbärliga selfjädern. Bland hotellerna hvilka nästan alltid på samma gång äro restauranter, äro de FranceX och Europe de förnämsta, som dock ingaslunda kunna i elegans jemföras med våra finare. Derefter märkas tLöwent4, tProvengaux4 och Braganza m. fl. Man kan på dem lefva för 5 å 6 millereis (nio till elfva rdr) pr dag, då äfven maten är inberäknad. På ett par andra hoteller lefver man dock ganska tillfredsställande för 3!2 millereis (rmt 6,50) pr dag. Rummeni alla dessa hoteller, liksom ide flesta andra boningshus i-Rio, äro i anseende till. den tropiska -hettaån mycket högre än hos-oss, hvarförutan -husen i.ällmänhet äro mycket-djupa och smala, vanligen med -ej mer än 3 fönster å fasaden. Nästan alla sofrum äro mörka och utan fön.ster. Några gårdar finnas vanligen ej, utan äro dessa försedda med glastak och begagnas då till bödar m. m. De i Rio vistande skandinaverna älska företrädesvis att intaga sina måltider och isynnerhet supger på CHötel Stadt CoblenzX, ett dyrt ställe, men der man på hemlandsvis får sexor, norskt öl och bränvin. Brasilianarne spela gerna biljard. Vid alla gator finnas biljarder. Ensamt på CCafe Imperial vid Rua do Ouvidor, den förnämsta gatan i Rio, ser man 18 sådana. Spelpassionen är i allmänhet ganska starkt utpräglad i Brasilien. Der finnas en mängd lotterier inrättade, till hvilka på alla promenader och kafeer lotter utbjudas. En hel lott kostar 20 millereis (rmt 36,60) o. 8. v. Inuti landet finnas äfven en mängd spelhus, inrättade på tyskt manr och dit det icke gerna är rådligt att inträda obeväpnad, ty dolkstygn och revolverskott äro der ej ovanliga. Men härom få vi tala längre fram. Kafder finnas i Rio både många och ele-ganta, och likaså konditorier, ty brasilianaren är en.stor älskare af sötsaker. Sådana ställen förestås vanligen af tyskar och fransmän: Såsom bevis på brasilianarnes ringa företagsamhet må anföras, att Rios stora gasverk eges af engelsmän, med hufvudkontoret i London. Jernvägarne byggas nästan uteslutande för utländska pengar och öfvertagas -sedan af regeringen mot 790. När fågra jernvägar byggas för inhemska kapitaler, bortauktioneras hvarje mil till rika brasilianare, hvilka då anförtro byggandet åt brasilianska ingeniörer. — För närvarande råder stor kris i landet efter sista kriget med Paraguay, så att ganska få offentliga arbeten företagas. Flere utländska ingeniörer ha derför måst göra som fordom de vise männen — begifva sig hem till sina land igen. På många år torde derför ingen fördel vara för svenska ingeniörer att resa dit, och vi vilja på det högsta derifrån afråda hvar och en, som har några tankar derpå. Tör öfrigt är också klimatet ytterst ogyneamt för nordbor, hvilka sällan länge kunna uthärda den starka hettan, som visgsorligen å bergstrakterna är något tempererad, men som efter kustem och i Rio under januari och fobruari ej sällan uppgår till 38 å 40 grador C. I skuggan. Befolkningen i Rio är mycket blandad; nästan hela den kända verlden har dit sändt representanter. Dock äro nordeuropterna temligen sparsamt representerade och af svenskar finnas der knappast 20 å 30 stycken. Bland dem märkes först och främst svenska generalkonsuln, dr Åkerblom, en bildad och gästfri man, som ofta vid sitt bord ser resande landsmän. Vidare är der f. d. svenska v. konsuln Bähr, som numera sysselsätter sig med mäkleriaffärer.— Skeppshandlaren Carlson, om hvilken vi förut talat, drifver en mycket stor rörelse. och förser alla skandinaviska samt ryska och finska fartyg med deras förnödenheter. Första man på hans kontor är den i alla kretsar gerna sedde Awel Frick, en glad och duglig ung man, begåfvad med en synnerligen vacker tenor, hvarför han också allmänt i Rio kallag, den unge svensken med vackra rösten. Han är också, en af stödjepelarne för det tyska sångsällskapet Germania.4 I Rio vistas äfven den för alla stockholmare bekante bryggaren Napoleon Ortman och hans 1. SM ah . 2. AR om. 8