Dagens Nyheter – 13 september 1870, sida 2

glädje det måste tillskynda honom att-rädda en oskyldig, som blifvit komprometterad genom hans egen oklokhet, skulle han, ifall det lyckades honom att aftvå de misstankar som vidlådde Albert, äfven erfara en icke ringa njutning genom denna hämnd på domaren, hvilkens halsstarrighet förargade honom på det Högsta. — Tre eller fyra dagar, mumlade han, det sär detsamma som tre eller fyra århundraden för den olycklige som försmäktar i fängelset. Han tar saken helt kallt, denne Daburon. Jag hoppas emellertid att innan:dessa långa dagar förflutit ha upptäckt sanningen. Ja, herr Daburon trodde sig verkligen icke behöfva mer än tre å fyra dagar för att aftvinga Albert en bekännelse eller åtminstone för att förmå honom att ändra sitt försvarsBystem. : Den anklagades största olycka var att han icke kunde anföra en enda person som sett honom på fettisdagsaftonen och kunde intyga att han då icke varit i la Jonchåre. Herr Daburon ansåg detta förhållande vara synnerligen graverande för Albert, och han beslöt, så snart gubben Tabaret lemnat honom, att icke spara någon möda för att finna ett vittne som toge på sin ed att den unge mannen varit synlig i trakten af la Jonchere sdenna afton, då han sjelf påstod sig ha ströfvat omkring på Paris gator. Fem af säkerhetspolisens skickligaste handt