Dagens Nyheter – 13 september 1870, sida 2

Ett och annat från främmande länder. I. Teatrarne i Rio de Janeiro stå på en temligen låg ståndpunkt. Deras antal är ganska inskränkt — der finnas ej en gång så många som i Stockholm — och spelet på dem är verkligen under all kritik. Ingen af dem kan i konstnärligt hänseende mäta sig med någon af Stockholms minst framstående scener, med undantag likväl af Theatro Lyrico Fluminense, der jag under mitt vistande i Rio en afton hade nöjet se en af verldens erkändt första skådespelerskor, fru Adelaide Ristori, med sitt italienska sällskap. Denna konstnärinna uppträder ej endast i Rio, utan besöker äfven andra större städer. Hon eger för sådant ändamål en egen ångbåt, med hvilken hon jemte, sällskap och kapell m. m. reser öfver hafvet, skördande guld och lagrar. — Den nyssnämnda aftonen gafs i Rio Medeat för fullt hus och i närvaro af hela den kejserliga familjen. Vid samma tillfälle uppträdde äfven den store, sedermera i Rio aflidne pianisten Gottschalk, utförande konsertnummer och ackompanjerad af icke mindre än 16 andra pianos, på hvilka alla spelades å quatre mains. Fluminense-teatern är den största i Rio, rymmer 5 3 6,000 personer, är byggd af trä och ligger midt på ett stort, ej stenlagdt torg, der stadens tvätterskor ha för sed att till torkning utbreda diverso både nämnbara och onämnbara plagg. På de mindre teatrarne dexremot går det på långt när ej så städadt till som på denna. Der är man mer än ogenerad: man hvisslar, man stampar, man klappar händerna och ropar bravo, man kastar blommor och man kastar ruttna apelsiner. Jag besökte en afton Theatro Lyrico Alcaza, der ett tarfligt franskt sällskap då uppträdde. Svårligen kan man tänka sig ett värre oväsen, än som der hela tiden var rådande; men när slutligen cancan dansades, nådde stojet sin höjd. Dansöserna bokstafligen stodo på hufvudet och publiken tjöt af förtjusning. Naturligtvis var denna gsednare mer än blandad, ty inga bättre fruntimmer våga der besöka teatrarne, undantagandes likväl när någon af Offenbachs operetter ges, då biljettpriserna äro nära tredubblade. Offenbach åtnjuter i Rio anseende som en stor moralist och man måste medge, att hans skapelser äro helgonverk i jemförelse med hvad publiken. vanligen bjudes på. -Om-en främling någon afton, då Offenbachs pjeser ges, besöker teatern, måste han häpna öfver den mängd bländande skönheter, som der äro samlade. De eldiga spanjorskorna och de smäktande italienskorna utgöra flertalet. Deras toaletter äro de utsöktaste och bokstafligen öfversållade med strålande juveler. Det qvinliga koketteriet har der uppnått sin högsta höjd. Damerna begagna ytterst ogerna teaterkikare, ty denna hindrar