Dagens Nyheter – 12 september 1870, sida 3

Valplatsen utanför Sedan. Kapitulationen. Furstemötet. (Efter William Russel.) Intet menskligt öga har skådat större fa-: sor, än dem, som visade sig på valplatserna! rundt omkring Sådan. Tänk er högar af mångfärgade trasor, sammanklistrade med blod och hjerna och fantastiskt genomstuckna af benskärfvor, kroppar utan hufvuden,! lemmar utan kroppar, högar af inelfvor i trasor af blått och rödt kläde, lik, spridda rundtomkring i alla möjliga ställningar, med krossade kjernor, flådda ansigten, sönderskjutna höfter, en förfärlig välling afben, kött och brokiga tyger, sammanältad såsom! i en mortel, icke någonstädes mycket tjock, men sträckande sig mil efter mil, för jande oss under vår ridt i många, långa! timmar. Detta slagteri är fasavickande, minnet deraf förföljer mig såsom en mara.! Ofta såg jag fyra, fem eller sex man och! lika många hästar dödade af samma projektil och ältade tillsammans till en oredig! massa, och på ett ställe fann jag åtta fransmän liggande i en krets med fötterna inåt och krossade hufvuden, alla synbarligen träffade af samma granat, som sprungit midt. ibland dem. Obegriplig, men ännu mera! fasaväckande, var den svarta färg, som var! utbredd öfver nästan alla de dödas ansigten, ehuru de först dagen förut fallit. Jag frapperades också af det uttryck af dödssmärta, som visade sig hos många fallna; döden för bajonetten måste vara högst smärtsam, ty alla de som fallit på detta sätt ligga med och ett vildt uttryck af smärta. Kulan, som dödar hastigare, tyckes icke vålla mycken smärta, dragen äro lugna och blida, ofta med ett svagt leende på läpparne. Men här sågo vi på de flesta ansigten ett obe skrifligt och förfärligt uttryck af fasa och dödskamp. Ett helvete af plågor har rasat inom denna vida halfkrets, der jorden var liksom söndersliten af ett formligt hagel af jern, utslungadt från en osynlig fiende för att under hvinande och brak sprida död och undergång åt alla sidor. Om preussarne ha begrafvit sina döda redan samma natt, vet jag icke; men får-deras förlust bedömas efter antalet lik på valplatsen, har den varit jemförelsevis ringa. Korrespondenten skildrar derefter terrängen för slaget och uppehåller sig synnerligen länge vid en liten höjd norr om staden Floing (N.O. om Sedan), som han tillägger den största betydelse för slagets gång och jemför med höjden vid Chlum, som blef afgörande för Sadowaslaget, derför att österrikarne försummade att besätta den. Preussarne kommo öfver Maas-floden nere vid Donchery på några pontonbroar, som Mac Mahon obegripligt nog hade försummat att spränga, och under skydd af dimman kommo de på en omväg med sina batterier upp på den omtaida höjden, hvarifrån de öfveröste fransmännen med sina projektiler. Det är nästan löjligt att antaga, att Mac Mahon med en oerhörd öfvermakt framför sig och med en flod mellan den och sig skulle ha försummat att vaka med den mest spända uppmärksamhet öfver det minsta försök i riktning att slå en bro öfver floden, eller underlåtit att störa och hejda det; men preussarne tro, att han var okunnig om närvaron af deras broar och att deras uppenbarelse på höjden öfver Floing var en verklig öfverraskning. Allt i detta krig är öfverraskning från början till slut. De franska fångarne försäkra, att man trodde sig kunna hålla sig fyra eller fem veckor i de starka ställningar, man hade intagit, men batterierna från 5:te och 11:te armökårerna togo dem ur denna villfarelse. Om hufvuddragen i slaget berättar Russell: Kronprinsens af Sachsen armå, beståendo af gardec och tre armåkårer, kom från öster och mötte den franska hufvrudI styrkan; den måste länge motstå en offensiv rörelse och sedan angripa starka ställningar, som försvarades med raseri; den led också svåra förluster (endast en bataljon af drottningens regemente förlorade 28 officerare och 500 man). Bairarne angrepo Bazeilles och Sådans fästningsverk. Af kronprinsens armå i vester vore endast 5:te och 11:te kårerna engagerade. Wirtembergarne bevakade M6zieres mot Donchery och betickte broarna. Sjette armekåren stod i reserv. Tillsammans deltog på tysk sida minst en styrka af 170,000 man. Mac Mahon måste ha 110,000, deraf 20,000 äro fallna, resten fångna. Olikheten i styrka blef emellertid mer än uppvägd genom fransmännens ypperliga ställningar, så länge dessa kunde bibehållas, men så snart de måste uppgifvas, blefvo fransmännen utsatta för en konvergerande eld från den obevekliga halfkrets, som omgaf dem, och de ledo förfärligt. Deras enda utväg var att bryta sig igenom kronprinsens af Sachsen armå, men detta försök misslyckades. Det preussiska artilleriet var långt öfverlägset både till antal och styrka. Hade Mac Mahon kunnat, borde han ha undvikit ett slag under sådana vilkör: och detta har också visat sig vara hans afsigt, men ödet förföljde honom. Preussarnes genius, representerad af två öfverlägsna män, var, menskligt att tala, oemotståndlig. Kejsaren och hela hans armå blefvo sammanfösta, instängda, tvingade till strid och krossade i en drabbning, om hvilken menniskoslägtet skall tala och läsa så länge det finns historia till. Efter några rörande ord om sin kollega, öfverstelöjtnant Pemberton, hvilken i egenskap af korrespondent till kTimes4 åtföljde öppna ögon, öppen mun, uthängande tunga1 dr mn bd RR Bet Am 4 ho oA få IA je or RR RE md bo 0 8 FR RR BP vc hh Mm Dm BOR Rue HOH mrs