Dagens Nyheter – 12 september 1870, sida 1

ER RR RR FE EE nn tembre 1870. Louis Napolgon. Emellertid nalkades afresans ögonblick. Kl. 31: åkte prinsen i en hyrvagn till jernvägstationen, der en stor mängd menniskor hade infunnit sig, oaktadt man hade sökt hemlighålla tiden för prinsens afresa. Alla menniskor helsade honom, och han gick förbi dem med hatten i hand. Det herrskade stor rörelse bland åskådarne, och mången qvinna fällde tårar, då tåget sattes i gång. F. d. kejsarens möte med kung Wilhelm. Det var fredagen den 2 sept. på ettermiddagen som konungen besökte den fångne kejsaren å Fresnois. I början af besöket var kejsaren alldeles lugn. Han mottog den, som 1867 var hans gäst och nu hans besegrare, med allvarlig artighet, talade några ögonblick med honom i ett yttre rum och begaf sig derefter med konungen in i ett inre rum, dit ingen följde dem. Kronprinsen gick bort till dörren och låste igen den. De franska och tyska officerarne stannade och väntade den lilla stunden tills konungen och kejsaren kommo ut igen. Hvad de talats vid torde endast angått den fångne kejsarens ställning. Napoleon var mycket känslig för konung Wilhelms uppmärksamhet och uttryckte?i de varmaste ordalag inför kronprinsen sin uppskattning af den högsinthet, hvarmed han blifvit bemött, Om kejsar Napoleons personliga deltagande i slaget den 1 dennes har IInd6pendance belge från tillförlitlig person mottagit en korrespondens, som fullkomligt bekräftar hvad Staatsanzeiger härom yttrar. Det visar sig tillika häraf tydligt, att en kapitulation var alldeles nödvändig i Sådan, om icke hela armån skulle onödigtvis uppoffras. Korrespondenten skrifver: Den 1 september kl. 4 på morgonen angreps franska hären från högra och venstra sidan. På högra flygeln stodo armåkårerna Ducrot och Lebrun, på den venstra kårerna Wimpffen och Douay. Marskalk Mac Mahon begaf sig till de mest exponerade ställena i fronten för att undersöka ställningen. Kejsaren, som hade blifvit underrättad härom, hade likaledes stigit till häst och red ut ur staden, då han mötte marskalken, som åkte tillbaka i en ambulansvagn; han hade träffats i venstra benet af en fiendtlig granat. General Wimpffen hade tagit befälet såsom äldste general efter Mac Mahon. Striden fortsattes energiskt i flera timmar: men omkring kl. 2 på eftermiddagen voro fransmännen på återtåg till staden, hvars gator voro så uppfyllda af vagnar, artilleri, infanteri och kavalleri, att den största förvirring uppstod. Kejsaren hade, då han red ut på valplatsen, först begifvit sig till general Lebruns kår vid Balan, der striden var utomordentligt het, och derifrån till slagliniens centrum, der han genom sin personliga närvaro uppmuntrade soldaterna och visade den största kallblodighet och lugn midt emellan de fientliga projektilerna, som slogo ned omkring honom. Han förblef flera timmar på valptsen och sågs öfverallt, der faran var mest hotande. Vid middagstiden återkom han till staden och besökte genast marskalk Mac Mahon. Kejsaren ville derpå åter ut till de stridande, men kunde icke passera genom de alldeles öfverfyllda gatorna. Emellertid regnade bomber och granater ned öfver stader. Då kejsaren såg sig tvungen att förblifva i Sedan, begaf han sig till prefektens bostad, der han befann sig i medelpunkten för den fiendtliga elden. Snart skyndade befälhafvarne för de särskilda kårerna till honom för att meddela, att hvarje ytterligare motstånd var omöjligt. Då sålunda Kvarje motstånd var utan gagn, hissades klockan 53 på eftermiddagen parlamentärflaggan, I detta ögonblick hade preussiska hären med en styrka af 230,000 man omslutit fästningen; ett väldigt artilleri hade ockuperat alla höjder omkring Sådan, och det -fiendtliga infanteriet kunde rycka fram till fäxta IBN sa sake BPR NRA set NT TN svt sett p Rs 1 ig RÅN MANS ing RI AR