Dagens Nyheter – 12 september 1870, sida 1

var icke hågad för att argumentera; men så snart hon fullbordat bäddningen, förde han henne utan krus till dörren, hvilken han, sedan hon lydt hans uppmaning att stiga ut, läste igen midt för hennes näsa. Han hade nu att uppgöra en ny stridsplan. Han kastade en hastig öfverblick öfver sn belägenhet. Hade han bedragit sig vid sina undersökningar? Nej. Hade hans sannolikhetsberäkningar varit oriktiga? Nej Han hade utgått från ett bestämdt faktum, mordet, han hade tagit kännedom om dermed sammanhängande omständigheter, och det var nödvändigt att man till sist skulle finna en brottsling, så beskaffad som den han på förhand beskrifvit. Men denne brotteling kunde icke vara Albert. Han hade begått ett misstag, som likväl var ursäktligt, då han för hr Daburon uppgifvit honom såsom den skyldige. — 8e der, tänkte han, hvad det leder till att följa gamla reglor, som i allmänhet endast äro att anse såsom en hjelpreda åt menniskor, de der sjelfva ingenting begripa. Om jag helt och hållet lydt mina egna ingifvelser och fortsatt att forska allt djupare i denna sak, skulle jag ha vunnit ett helt annat resultat än genom att så här lita på slumpen. Regeln tänk efter hvem brottet gagnar duger icke alltid. Arfvingarne till en mördad person ha vanligen alla fördelarne af mordet, under det att den verklige gerningsmannen får nöja sig med offrets ur och portmonnä. Tre personer hade intresso af enkan Lerouges MODERSKÄRLEK. 55.