Dagens Nyheter – 9 september 1870, sida 2

Från Frankfurt skrifves till Daily News af en engelsman: I ett afseende sträfva tyska armåns ledare att statuera ett godt exempel. Den disciplin, soldaten är underkastad före och under striden, vidhålles lika strängt sedan segern Vunnits. Ett exempel härpå inträffade för några få dagarj sedan vid Landau. En soldat blef anklagad inför krigsdomstolen för att ha stulit några småsaker, och Han måste erkänna sig skyldig. Domen lydde å förvisning från armen och i sammanhang härmed förlust af alla de anspråk, som han eller hans familj kunde ega på ersättning eller belöning at staten för gjord krigstjenst, äfvensom ett års fängelse. Om stölden föröfvats på öppna fältet, skulle han ha blifvit skjuten. När konungen af Preussen ankom till Forbach, klagade några af invånarne öfver att hans soldater behandlat dem illa. Konungen tillsatte genast en komit med uppdrag att undersöka förhållandet och ådöma våldsverkarne straff. Allt har blifvit gjordt för att lätta den börda som tynger befolkningen i de af den tyska styrkan ockuperade provinserna. Jag har goda skäl att säga det den samvetsgrannhet, hvarmed tyskarne respektera den enskilda eganderätten och de enskilda intressena, redan framkallat en utomordentlig förändring i befolkningens sinnesstämning. början betraktade elsassarne de inryckande fienderna såsom vargar i menniskogestalt. De hade trott att tyskarne skulle ödelägga landet och döda invånarne. Öfvertygade om tillförlitligheten af de meddelanden, som blifvit dem gjorda af myndigheter hvilka de vant sig att respektera, hade de intagits af den största förskräckelse, då deras fruktade fiender blefvo deras herrar. I första rummet öfverraskades de af att de fingo behålla sina lif; och vidare kunde de icke nog förundra sig öfver att de icke allenast fingo förblifva i oqvald besittning af sin egendom utan äfven erhöllo en ganska riklig betalning för allt hvad de hade att sälja. De ihågkomma att de franska soldaterna voro ganska dåliga betalare och kontrasten mellan deras törra beskyddare och deras nya herrar var derför så mycket mer i ögonen fallande. Men en svårighet qvarstår. Folket i de eröfrade landsdelarne är alldeles okunnigt i fråga om värdet å tyska mynt. De äro rädda för att mottaga kreutzeroch groschen-slantar, dem många af dem synas tro icke ha mera värde än gamla knappar. andra sidan kunna tyskarne ej räkna i frank och centimer. 9Sålunda ehuru. ett ömsesidigt godt förtroende råder och benägenheten att köpa och sälja är stor, synes dock frågan rörande de olika myntens relativa värde vara ett ofta förekommande tvistefrö. Ett försök har blifvit gjordt att athjelpa denna olägenhet. En jemförande öfversigt af de båda ländernas myntsystemer med ty åtföljande uträkningar har officielt blifvit publicerad. Likväl torde någon tid förflyta innan bondfolket hinner förstå och lära sig utantill dessa uträkningar. Med denna skildring öfverensstämma uppgifter, som man tätt och ofta läser i franska hufvudstadsoch landsortstidningar. x x x En depesch från prins Fredrik Carl till konuogen af Preussen uppgifver förlusten för prinsens armå i släget vid Vionville den 16 augusti till. 626 officerare, 15,925 man och 1,832 hästar, i hvilken uppgift dock hvarken T:de kyrassierregementets, 16:de ulanregementets, 13:de dragonregementets eller gardesdragonbrigadens förluster äro inberäknade. 85:te infanteriregementet (holsteinare) hafva hittills haft en förlust af 166 döda och 606 sårade och saknade. x x Törstiga inkräktare. Om den tyska armån än under sin marsch mot Paris ibland blifvit utan korf, är det dock troligt, att aldrig någon armå förr varit i tillfälle att få dricka så mycket champagne. Röd eller hvit champagne från vinbergen eller från flodstränderna, det har allt varit lika godt för dessa törstiga krigsmiän. Vid hvarje red visition fordras enorma qvantiteter af denna lifvande dryck och man har icke något skäl att betvifla, att ju icke den privata konsumtionen också varit betydlig. Man må blott hoppas, att vederbörande ordentligt betalt hvad de förtärt med noggrannt iakttagande af den kursberäkning för valvering af groschen och thaler till sous och frank, som konung Wilhelit utlofvåde i sin proklamation till de ockuperade landsdelarna. Sjelfva tändnålsgeväret har troligen varit sparsammare på smällar än 2 Mm fö