Dagens Nyheter – 9 september 1870, sida 2

mycket ogöfna försaka; men å andra sidan, gick det väl än att öfvergifva n döönde? — Nej, mumlade han, jag måste ovilkorligenstanna hemma. Han sätte sig vid skrifbordet och skref i största hast en biljett till sin far, Hvari hän ursäktade sitt uteblifvande. Fru Göerdy, såde han; kunde i hvarje minut uppgifva sin sista suck, och han ansåg för sin skyldighet att dervid vara tillstädes. j Medan han gåf tjenstfickan i uppdräg att lemna detta bref till ett stadsbud för detsammas befordrade till Hotellet, syntes en tanke plötsligen uppstå hos honom. — Än fruns bror, frågade hän; är Vål han underrättad öm hennes färliga sjukdöm? — Jag vet inte, min herre, genmälde fjenstflickan. Åtminstone har jag icke sändt något bud till Honori. : — Huru, olyckliga! Har ni ej under min frånvaro tänkt på att låta honom veta huru det står till? Spring genast till hans bostad; är han ej hemma, må man söka honom hvar hån kan finnas. Han skall komma genast hit. Nu något lugnäd, gick Noöl och satte Big i sjukrummet. Lamparx var tänd och nuntan gick fram och åter, torkande och städande, såsom ont hon varit i sitt eget hem: Hennes min uttryckte en viss belåterihet, hvilket förvånade Noel — Skulle ni händelsevis ha märkt några hoppgifvande tecker, min syster? frågade Kan,