Dagens Nyheter – 8 september 1870, sida 2

Ett försmädligt löje krusade gubben Clergeots tunna läppar. — Det lönar inte mödan att vidare bulta på den porten, ytttade procentaren; mammas kjolsäck har redan länge varit tom, och om den värda damen nu skulle stryka med — man har sagt mig att hon är illa sjuk — skulle jag ej vilja ge tvåhundra louisdorer för rätter att ärfva henne. Advokaten rodnåde af vrede; fans ögon blixtrade; dock lade han band på sig och inskränkte sig till att protestera med en viss liflighet. — Man vet hvad man vet, fortfor Clergeot helt lugnt. Och det är ju naturligt att innan män riskerar sina styfrar, gör mån sig en smula underrättad . .. Mammas sista värdepapper tillgrepos öch försåldes i oktöber sistlidhe år. Jo, jo, Provence-gatans nöjen äro dyra. Jag här uppgjort en kostnadsberäkning deröfver; den finns hemma hos mig. Juliette är en förtjusinde Qvinna, det är säkert; jag vill nästan påstå att hon icke har sin Tike, men hot kostar, ja, hon kostar alldeles förbaännadt? Noöl var ursinnig öfver att höra sin Juliette på detta vis omtalas af denne hedersmånd. Men Hvad skulle han väl svara? För öfrigt är ingen menniska fullkomlig; och fader Clergeot hat det felet att missakta alla qvinnör; hvilket förmodligen kommer sig derafatt han aldrig haft affärer med några sådana som