Dagens Nyheter – 3 september 1870, sida 1

— Nej, min herre, nej och tusen gånger nej! Min brottsling, den verklige, den som ni ännu icke funnit, befarade allt. Tänk för öfrigt efter, om Albert ens sökt försvara sig. Nej. Han är tillintetgjord, emedan han blifvit upplyst om alla för honom graverande omständigheter och icke sjelf ser någon möjlighet att undgå vanära och lagens straff. Urskuldar han sig? Nej. Han svarar helt enkelt: Det är förfärligt! Och dock märker jag väl att han med fit förtegat hvar kan uppehöll sig den vigtiga aftonen. Orsaken härtill söker jag förgäfves förklara. — Ja, men jag förklarar den mycket lätt; och jag är så lugn som om han bekänt allt. Jag har tillräckligt många bevis för att icke längre tvifla. — Ack, min herre, bevis! Alltid förefinnas sådana mot personer som man arresterar. Och dock, huru många oskyldiga ha ej blifvit dömda! ... Bevis! Jag hade samlat vida kraftigare bevis mot Kaiser, den stackars lille skräddaren . .. — Nå, men så säg då, utbrast domaren, hvilkens tålamod nu syntes vara uttömdt, om icke han, som hade så stort intresse af dödsfallet, begått dådet, hvem är då gerningsmannen? Hans far, grefve de Commarin? — Nej, mördaren är ung. Herr Daburon hade ordnat sina papper och MODERSKÄRLEE. 48,