Dagens Nyheter – 3 september 1870, sida 1

OR RER ERE höger. Som de vände åt höger för att komma upp till vägen, skickade kejserliga gardets batterier öfver Malmaison mycket behändigt ett halft dussin bomber ned ibland dem. Jag var så nära, att jag med blotta ögat kunde se bomberna krevera i deras led. En var för högt riktad, gick klar öfver kavalleriet och kreverade omkring 480 (svenska) fot framför mig. I följd af den skarpa vinkel, i hvilken den föll, gjorde den ej mycken skada annat än åt potatisen. Kavalleriet, som red i galopp, kom snart i skydd af husen i Gravelotte. Nu började det stora anfallet mot den franska positionen. En oerhörd artillerield från 120 pjeser öppnades längst hela linien mot de franska verken och efter omkring en halftimmes skjutning kastade sig 33:dje preussiska regementet uppför höjden. Då det hunnit ungefär halfvägs, började ku Iprutorna operera mot dem och anställde på detta nära håll en förfärlig förödelse i deras led. Soldaterna höllo emellertid i sig, ehuru de bokstafligen föllo i hundratal; de kommo verkligen upp till befästningarna och ett halfbatteri 4-pundingar, som hade följt dem, kommo mer än halfvägs uppför höjden. Men fransmännen flyttade hastigt sina kulsprutor 1,200 fot längre tillbaka, innan man hann taga dem, och från dem och sina kanoner, hvilka hade dragits tillbaka ett par timmar förut, öppnade de nu en så mördande eld, att det 33:die regementet mäste retirera utför höjden. Då drogos de franska hulsprutorna åter framåt och öppnade en förfirlig eld mot det på reträtt stadda infanteriet. Haltbatteriet försökte att besvara deras eld men tystades; alla hästar antingen dödades eller sårades och kanonerna måste lemnas på sluttningen. Naturligtvis medtogos deras kammarlock, så att de blefvo obrukbara för fransmännen, som dessutom icke vågade taga dem, derför att den preussiska tiraljörelden var alltför farlig. Sedermera gjordes ett försök att med kavalleri taga höjderna; kyrassiererna och ulanerna sprängde uppför vägen: till batterierna, men karlar och hästar rullade om hvarandra på vägen och de nödgades i sin ordning att retirera. Sedan försökte ett annat infanteriregemente, det 67:de linieregementet, ett anfall, men efter en annan princip — i tiraljörordning i stället för kompanivis. Soldaterna kröpo från backe till: backe, från klippa till klippa och drogo fördel af hvarje ojemnhet på marken, som kunde lemna dem ett skydd. Ett annat anfall försöktes sedan uppför vägen, under betäckning af en väldig artillerield, men ehuru soldaterna åter kommo fram till de franska förskansningarna, nedskjötos de åter i sådan mängd, att de icke kunde bibehålla terrängen. Ingen lefvande varelse kunde stå bi på den vägen. Kl 5!(i red konungen långsamt framåt Gravelotte-vägen; han såg mycket bekymrad ut och det förfärliga slagtandet af seine Kinder, såsom han brukar kalla goldaterna, gjorde honom säkert ondt. Kl. 5!(2 upphörde elden delvis. Prenssarne framförde mer ammunition och uppställde ett batteri (det 3:dje) till: höger om Gravelottevägen och omkring 4,500 fot från den franska positionen. De började sedan ramponera landtgården La Villette, som dominerar den djupt liggande vägen och från hvars inre och trädgård en gräsligt förhärjande eld hade kommit. Just bakom detta batteri var en omkring fem fot hög vall och öfver denna vall riktade jag min kikare och observerade anfallet. En af soldaterna varnade mig för att en chassepot-kula möjligen skulle kunna leta sig väg öfver vallen, och han sade mig, att en eller två män hade blifvit träffade. Jag tog derför upp två renslar och: ställde en på hvardera sidan om mig uppe på vallen och satte kikarn mellan dem. Jag hade icke stått der länge förrän några förlupna kulor pepo öfver våra hufvuden, högt upp i luften, träffade hustaket bakom 088 och krossade en och annan tegelpanna. Men som jag hade mina renslar. framför mig AN: HAE