Dagens Nyheter – 30 augusti 1870, sida 1

tillsamman af smärta. Det var denna pinsamma känsla, som på förhand beherrskade OSS. Det första, jag upptäckte, då jag kom upp på spetsen af en liten kulle, var en stapel af renslar. I det ögonblick, då soldaterna skulle störta fram, hade de antagligen kastat från sig allt, som kunde Kindri deras rörelser, och det regemente, som der hade haft sin plats, hade icke sedermera kommit tillbaka för att hemta sin packning. Litet längre bortbörjade liken. En graf; öfver hvilken jag måste hoppa för att komma vidare, var uppfylld deraf; hela hataljoner lågo här. -Då man såg de dödas ställning — alla lågo åt ett håll — kunde man förstå, att de blifvit nedmejade af kulsprutorna. Jag såg här en ung kapten, hvars ena i vädret lyftade hand ännu höll värjan, under det att han hade behållit den andra i fickan. Han hade troligen ljutit em ögonblicklig död. Ett. litet stycke -derifråm, vid -sidan af en dragonofficers lik, står en icke sårad häst i orörlig ställning. Då och då lutar han hufvudet ned mot sin dödade husbondes blodbestänkta ansigte; ett gapande sår i hans panna betecknar den väg, kulan har tagit. Då vi passerat förbi, började hästen sorgligt gnägga, liksom om han hade velat anropa oss om medlidande för hans olyckliga herre. På sluttningen af en liten väg, som löper längst med skogen, äro de döda så talrika, att icke alla ha kunnat. falla till jorden. Såge man icke deras stela värdighet, kunde man lätt tro dem vara lefvande, och deras brustna blickar, hvilka tyckas vända sig emot en, komma oss att rysa.Det är här de preussiska döda ligga. En officer säger. oss, att fienden har börjatbegrafva dem och äfven .andra dagen skall fortsätta dermed. Detta sorgliga värf skall: räcka länge, ty. det ligger lik på öfver en mils omkrets. Vi gå vidare, men alltefter som vi skrida framåt, börjar valplatsen antaga ett ännu mera hjert-. skärande och förfärligt utseende. Vid hvarje steg träffa vi ohyggligt lemlästade lik, sönderslagna vapen, tält och munderingspersedlar, allt huller om buller. En bonde; som vi mötte, berättade oss, att man innu Å morgo-: nen hörde suckar och jämmevrrop från de sårade, som lågo i den närliggande lilla lunden, men att nu allt var tyst. Ettförfärligt drama har utan tvifvel här utspelats: preussare och bairare hade under nattens mörker dödat hvar andra, i det de ömsesidigt 4080 hvarandra för att vara fransmän. Litet längre bort, i närheten af en kulle, ser man -qvarlofvorna af en baiersk bataljon, upprifven af kulsprutorna ; soldaterna ha dödats på stället utan att hvarken försvara sig eller rygga tillbaka. -Liken ligga ännu i leder, flera af dom stå upprätt, styfva, orörliga, med stelnade drag och redan halft förruttnade: kroppar. En af dem håller ännu sitt sönderbrutna vapen i händen; hans drag tygktes uttrycka den djupaste förtviflan. ag har anmärkt, att nästan: alla de dödas ansigten uttryckte harm och ursinnig förbitt ng, Under återvägen möta vi några medlemmar af den internationela föreningen för sårades vård i fält; de åtföljas af flera kirurger och prester; de komma för att hjelpa till med de dödas begrafniog, Just som jag skulle Ismna valplatsen och kastade den sista sorgsna blicken utöfver denna dödens: åker; Bärmade sig en af de bönder, som åtföljde pss, mig och sade: Jag tror, att det är en lerborta, som icke. är död, Jag följde hans anvisning och fann. verkligen -en soldat, ;om ännu andades. Den olycklige hade fått begge benen afslitna af en kanonkula, Han unde icke tala, men hans bliekar, hvilka rikades mot mig, tycktes begära något, som jag cke straxt förstod. -Han. är törstig, sade onden till mig. Jag skyndade att sätta en ylld: fältflaska till hans läppar och han drack ned begärlighet. Man hade emellertid tillallat en af kirurgerna, och den sårade förles bort på en bår. Mörkret inföll, då jag SEPT ES ESSER