Dagens Nyheter – 30 augusti 1870, sida 1

SAR a denna gamla dam, en viss salong, hvärs tapetsering och möblering med skäl kunde kallas extravaganta. På alla möblerna, kaminer icke ens undantagen, funnos afbildningar af hundar, de der antingen samtidigt eller under olika perioder hjelpt henne att fördraga det ogifta ståndets besvärligheter. Det var hennes högsta nöje att förtälja dessa Strogna själärs historia. Bland hundarne funnos både störa och små, vackra och fula. En bland demsåg synnerligen kostlig ut; han var till den grad tjock att han syntes i hvarje ögonblick nira att spricka. Huru många gånger hade icke han, Albert, och Claire vid dennes åsyn skrattat så att tårarne kommit dem båda i ögonen! Just då hans tankar hunnit till detta kära minne och med-en viss förkärlek rörde gig omkring detsamma, började vederbörande undersöka hans fickor. ; Vid denna förödmjukande behandling, då råa menniskors händer kommo i en alltför nära beröring med hans kropp, erinrade han sig åter hvad som passerade omkring honom och hans yrede uppflammade. Men redan var denna förnärmande formalitet fullgjord, och man släpade honom genom en mängd mörka korridorer. Man öppnade en dörr och knuffade in honom i ett slags cell. Han -hörde båkom sig det gnisslande ljudet af en jerndörr som vänder sig på sina gångjern och af en rostig nyckel som vrides om i låset. MODEBSKÄRLEK, 44.