Dagens Nyheter – 30 augusti 1870, sida 1

Uk Uv NN sin varit sedan hans samtal med Noäl. Det var förskräckligt för honom, detta uppvaknande, ty nu för första gången fattade han klart sin belägenhet. :-Nä, mumlade han, gäller det att icke låta sig nedslås. Han skulle så gerna ha önskat att få se någon menniska, tala, bli tillfrågad, förklara sig. Det föll honom in att ropa. Men han åtrade sig. . — Hvad tjenar det till? tänkte han. Man kommer nog ändå. Han ville veta huru mycket klockan var, och då märkte han att man beröfvat honom hans ur. Denna upptäckt smärtade honom synnerligen. Han såg att han behandlades som den gröfste brottsling. Han sökte i sina fickor; alla voro omsorgsfullt tömda. Han fästade sig sedan vid det oordnade skick, hvari hans toalett befann sig, och började snygga upp sig så godt han kunde. Han dammade af rock och byxor och knöt sin halsduk. Derefter blötte han ett hörn af näsduken och fuktade dermed sitt ansigte, i synnerhet ögonlocken. Slutligen sökte han ordna sitt hår och sitt skägg. Han anade icke att fyra loögon följde hvarje hans rörelse. i — Godt, mumlade den unge konstapeln; se der vår tupp, som reser kammen och slätar sina fjädrar! — Hvad var det jag sade er? anmärkte herr Balan. Karlen är kallblodig såsom alla