Dagens Nyheter – 15 augusti 1870, sida 2

-— ATL förfärande stämma; icke en stafvelse, jag förbjuder er det! Men förmodligen blygdes han sedan öfver detta sätt att bemöta sonens anklagelse; ty snart återvann han väldet öfver sig sjelf, uppreste stolen samt yttrade helt lugnt och i en ton; som han till och med sökte gifva ett skämtsamt uttryck: — Det är ändå icke alltid aningar bedraga! För två timmar sedan; då jag vid jernvägsstationen varseblef ert bleka ansigte, föll det mig in att någon sorglig underrättelse var att förvänta. Jag anade att ni visste litet eller mycket om denna sak; jag tyckte att jag kände det på mig helt tydligt. En långvarig tystnad inträdde; båda de samtalande öfverlade en och hvar med sig sjelf, huru de skulle inleda de fruktansvärda förklaringar som numera icke kunde undvikas. Far öch son vände bort sina ögon samftidigt; de ville icke att deras blickar skulle mötas, måhända af fruktan att desamma skulle säga för mycket. Ett buller hördes från förstugan; grefven nalkades Albert. — Ni har sagt nog; min herre, yttrade han. Vår heder bjuder os8 att åvägabringa en öfverenskommelse och det ögonblickligen. Var så god och följ mig till mina rum: Han ringde; genast inträdde-en betjent.