Dagens Nyheter – 15 augusti 1870, sida 2

pernas leder: kronprinsen af Preussen ankom, tog aktningsfullt af sig hatten och sade, i det han vände sig till general Bittenfeld: — Gören honnör åt modet, mine herrar. Jag har aldrig i hela min lefnad sett några så tappra som dessa soldater, hvilka lyckan svikit! Rörande denna affär, genom hvilken tyskarne återtogo Saarbuäycken och tvingade fransmännen att draga sig tillbaka mot Metz, innehåller tidningen Le Nationa! följande korresponnds, daterad Styren-Vendel den 6 aug. på middagen: I det ögonblick, jag nedskrifver dessa rader, dundra kanonerna på ett afstånd af knappt en fjerdingsväg från mig. Under en hel timma har nu ett preussiskt batteri bombarderat de af vårt (franska) artilleri besatta höjderna, utån att elden blifvit besvarad, hvilket antagligen har sin orsak deri, att de preussiska kulorna icke hinna fram. Jag anlände i går afton till Forbach under ett förskräckligt störtregn och fann hela trakten uppfylld af soldater af alla vapen, hvilka nödgades kampera på den uppblötta marken. Redan kl. 5 på morgonen i dag var jag ute och beslöt då att besöka höjderna vid Saarbriäcken, hvilka varit besatta af våra trupper sedan den 2 augusti. Från Forbach till Saarbricken är omkring 1 mil och den sista byn intitl gränsen heter Styren-Vendel, der jag skrifver detta. Man kan tänka sig min förundran då jag såg, att höjderna vid Saarbricken voro öfvergifna af de våra! Plötsligt framrycker ett franskt infanteriregemente vid skogsbrynet, på venster om vägen och skildt från denna genom några potatisåkrar. Detta regemente spridde. sig på slätten och utsatte vedetter några hundra al nar framför sig. Två plutoner dragoner af 7:de och 12:te regementena kommo i galopp från Forbach och uppställde sig på högra flygeln af 77:de regementet. Jag ville närma rig gränsen, till hvilken jag ej hade mer än omkring 800 fot, men en infanterikapten, som höll vägen besatt med sitt kompani, förbjöd mig att gå vidare. Jag samtalade länge med denne officer, som berättade mig ;följande: Från den 2 aug. hade våra soldater, som höllo de från preussarne tagna höjderna besatta, oupphörligt oroat fienden för att framlocka honom från den skyddade ställningen bakom BSaarbricken, men förgäfves. I går afton hade general Frossard, som begifvit sig till Metz, befallt divisionerna. Verge, Bataille och Lavecaukoupet att begagna natten till ett återtåg öfver franska gränsen, Dennaorder blef åtlydd, och vid dagningen i morse fanns icke en enda fransk soldat qvar på tysk botten. Artilleriet uppställdes i skydd af en skog omkring 300 fot från gränsen, kavalleriet intågade i Forbach, det 76:te regementet drog sig ännu längre tillbakn, det 3:dje regementet gjorde halt framför Forbach och endast 77:de regementet stannade qvar, på fältet framför flenden. Det var detta regemente, som sist lemnat höjderna vie Saarbrycken. — Afsigten med denua manöfver, sade kaptenen till mig, är att locka preussarne ut på öppna fältet. Ee kunna ej tro annat än att vi äro utan hjelp här och skola angripa oss, men våra kanoner skola då krossa dem, och våra andra regementen omringa deras ställning. Vi fortsatte samtalet, då vi plötsligt fingo syn på ett: preussiskt infanteriregemente, förmodligen det 40:de, som-besatte de positioner, hvilka sammå regemente förlorat den 2 augusti. Några sqvadroner kavalleri följde efter, men de visade icke tecken till att vilja lemna höjderna och komma ned till oss. Tre preussiska ryttare lemnade emellertid ledet och närmade sig vår front. Vi läto dem komma på kort håll, innan våra vedetter sköto. Två af: dem vände och flydde i karrier, men deras kamrat: var mindre lycklig, han föll ur sadeln och hans: häst sprang rakt mot oss och blef tagen af våra dragoner, HFEtt par minuter derefter blef den fallne ryttaren upptagen, men han var då redan liflös: två kulor hade genomborrat hans bröst. Det var en ung man; med ljust, knollrigt hår och aristokratiskt formade händer. Kanonerna började emellertid att brumma, och striden är snart allmän utefter heladlinien. De preussiska tiraljörerna framrycka mot våra, som öfverösa dem med kulor. Hela vägen hvimlar af stabsofficerare, som utdela erdres i alla riktningar. Generalerna Jolivet och Verg avlända kl. 10 och befalla dragonerna att fram rycka, Kanonaden tilltager, och bullret omkring den stuga, der jag skrifver detta bref, är så starkt, att jag känner mig bedöfvad och har svårt att hålla mina tankar tillsammans. Kl. 2,11 komma: 2 sqvadroner dragoner, 4 kamanne Nk att. tämarrafmMamAaNntA Slkintfningen