Dagens Nyheter – 15 augusti 1870, sida 2

Kriget. Slaget vid Wissembourg. IImpartial: du Rhin innehåller följande ytterligare upplysningar om träffningen vid Wissembourg: Turcos och 50:de linieregementet ha lidit mest, Striden började just på samma ställe, der Hoche år 1793 stred mot österrikarne, Man sköt först på hvarandra på ett afstånd, af 300 alnar, men sednare på 50 steg. Fiendens front hade en längd af Va fjerdingsväg, men ett ofantligt djup. Man blåste tre gånger till återtåg, men våra soldaters stridslust var så stor, att man ej kunde få dem att hörsamma signalen. -Några turcos, som hade deltagit i striden, vandrade. i går omkring på gatorna i Hagenau. En af dem, som satt nedhukad. med ryggen mot en port, suckade och ropade: Jag är ensam, mina kamrater äro döda; död åt preussarne! Och detta utrop af öknens son fann genklang i tusen bröst. Från Frankfurt meddelas den 6: Förliden natt hitkommo 151 sårade, hvilka i slaget vid Wissembourg voro destinerade till Hanau, och i förmiddags två större tåg med sårade, hvartdera förande omkring 200 man. Till två tredjedelar ungefär voro desse preussare och bairare, resten fransmän. De fleste svårt såräde voro märkvärdigt nog fransmän af 74:de och 50:de regementena, under det att flertalet af de tyska soldaterna tycktes befinna sig drägligt och med god aptit förtärde hvad förplägningskomiten bestod dem. I stället för öl bjöds för det mesta vinblandadt vatten, och cigarrer utdelades rikligen. Af konungens grehadierer hade vid uppställningen efter slaget några kompanier sammansmält till 120 man; äfvenså hade jägarne förloråt 30 till.50 man på hvarje kompani. Tiärcos, som voro ganska talrika — en bar till och med sin hvita nationalburnus — tycktes finna frankfurtölet rätt smakligt. De samtalade på flytande fransyska med några unga frankfurtare. Turcos och suaverna stodo som murarX4; sade de tyska sårade, och vi måste rycka fram Helt och hållet utau betäckning och angripa dem med bajonettent. Ten fransk beskrifning om slaget vid Wissembourg berättas: Jag såg 200 (franska) fångar passera, de flesta sårade. De defilerade med. högburet hufvud. De tappra krigarne hade ingenting att förebrå sig, och de betraktade med raseri och smärta de preussiska uniformerna, hvilka nu betäcka hela Tyskland, General Bittenfeld, med tre stabsofficerare och en öfverste vid sin sida, blickade med köld på dem. Hastigt öppnades de tyska trup: