Dagens Nyheter – 15 augusti 1870, sida 1

Ers KSS SvT nerna i den våldsamma rörelse, som har funnit ett återljud i de eljest nästan obegripdesto mindre påstår aftontidningen Echo, att han uppehåller sig der. I tyska tidningar antages att franska armån skall fatta posto vid Mosel och att en afgörande strid kommer att utkämpas i denna linie. Moselfloden bildar den sista försvarslinie, vid hvilken fransmännen med hopp om framgång kunna försvara vägen till Paris. Den bakom liggande Maaslinien erbjuder endast få fördelar för ett försvar, och det land, som åter sträcker sig bakom denna linie ända bort till Seinen, kan öfverhufvud betraktas som ett öppet fält, på hvilket Napoleon den förste våren 1814 förgäfves sökte att uppehålla fienden. Triersche Volks-Zeitung skrifver rörande den sannolikt blifvande skådeplatsen för de närmaste krigshändelserna: Det är tydligt, att fransmännen skola samla sina stridskrafter, för att i ett enda stort slag ännu en gång utmana sin segerlycka, som hittills öfverallt svikit dem. Så snart de öfverskridit Argounerskogen, är Champagne gifvet som slagfält. Argomnerna äro blott 900—1,300 fot höga, men de äro i följd af bergens skroflighet och de sammanhängande skoglandskapen ett militäriskt hinder, större än Lothringen, hvars vestra rand Argonnerna äro. De hufvudvägar, hvilka leda derigenom, äro passet Cheue-Populeux, två mil längre åt söder passet la Croix aux Bois, vidare passet Grand Prå, vid nedra Aires norra dalrand; passet Les Grand Islettes, genom hvilket den stora stråkvägen går från Lothringen till Paris. Vägarne gå mest öfver lerbunden mark, hvilket gör dem svåra att passera, om de icke äro chausserade. I alla händelser kunna Argonnerna kringgås genom jernvägar; af synnerlig vigt för Argonnernas försvar är den femdubbbla jernvägsknuten Rheims, vester om norra delen af Waldgebirge, och den ,längst Meuse löpande jernvägen, som, över Verdun och Metz, har satt lägret i Chålons i den omedelbaraste förbindelse med jernvägsnätet vid östra gränsen; denna knut beherrskas af fästningarne Metz och Verdun och lägret vid Chälons och är en del af den kortaste förbindelsen mellan Paris-Metz—Mannheim. Då nu den segerrika tyska armån här genombrutit en del af denna linie, skola frånsmännen se sig nödsakade att draga sig tillbaka för att försvara de ofvannämnda passen vch bakom dem erbjuda en ny drabbning. År 1792 forcerade de allierade dessa pass, och man hoppas, att detta äfven nu skall lyckas vår armå. Sagde år var det i synnerhet den östra delen af Champagne, somyvar skådeplats för kriget, men 1814 var det den vestra. ITandets mellersta del, det så kallade Champagne Pouilleuse är ofruktbar, endast vestra Champagne är ett blomstrande land och tätt befolkadt. TIndependence belge för i fredags anmärker, att flera tidningar ha återgifvit ett bref från prinsen af Joinville till marinministern Rigault de Genouilly i en otillfredsställande form. Brefvet har enligt nämnda tidning följande lydelse: I anledning af fäderneslandets fara vänder jåg mig till kejsaren med en bön, att han lemnar mig anställning i den aktiva armen med hvilken rang som helst, och till gåmla kamrater: med en bön, att de understödja min önskant. Etoile Belge4 offentliggör ett bref från hertigen af Aumale till krigsministern; det är af följande innehåll: Ni kallar alla. fransmän till fäderneslandets försvar. Jag är fransman, har kämpat såsom soldat och har divisionsgenerals rang. Jag begär derför att blifva anställd i den aktiva armåen. TIA Ian 84 sn Ro ra eKN SA NR oVR KAR MVh RR RAR SÄKRING a LVR vd Ar Sr RR Ks