Dagens Nyheter – 15 augusti 1870, sida 1

stares son skulle inte kunna resonnera ena faldigare än ni. Hvilket blod har ni då i era ådror? Jag finner era tänkesätt nästan pöbelaktiga; åtminstone anstå de icke en Commarin. Det gifves tillfällen då man befinner sig i en sådan sinnesförfattning, att hvarje konversation förefaller. plågsam. Under en hel timma hade Albert hört sin far tala, öch han hade derunder utstått en verklig pina. Omsider svek honom tålamodet. — Nåväl, svarade han, om jag liknar pöbeln, min herre, kan ni icke upptänka någon helt naturlig orsak dertill? Den blick, hvaraf vicomten lät dessa ord åtföljas, var så uttrycksfull, så vältalig, att grefven började känna sig helt orolig till sinnes. Han hade icke mera något intresse för det ämne som förut afhandlats; han sade icke ens ett ord vidare derom, utan frågade efter en stund helt tveksam: — Hvad menar ni, vicomte? Albert ångrade sig redan att han fällt nyss anförda oförsigtiga yttrande. Men han hade gått alltför långt för att kunna vända tillbaka, och sanningen måste ju förr eller sednare fram. : — Min herre, genmälde han med en viss förlägenhet, jag har allvarsamma saker att tala med er om. Min tära och er egen, vår familjs ära står på spel. Jag har insett nödvändigheten af en förklaring oss erhellan, och det var min mening att uppskjuta densamma