Dagens Nyheter – 15 augusti 1870, sida 1

hvad felslagna förhoppningar vilja säga, Ni har talat om er lefnadslycka. HEländigt! En verklig ädling tänker i första rummet på sitt namn. Fröken dCArlange är mycket täck, mycket intagande, men hon har inga pengar. Jag hade utvalt en arftagerska åt er. — Som jag aldrig skulle kunnat älska ... — Bab, tänk i stället hvilken förträfflig affär ni skulle gjort! Om ni fått henne, hade ni på samma gång erhållit fyra millioner, mera än hvad konungarne i våra dagar vanligen ha råd att ge sina döttrar i hemgift. Dessutom hvilka utsigter för framtiden i annat hänseende! . . . Samtalet rörande denna fråga kunde ha räckt i evighet; men trots vicomten synbarligen ansträngde sig på det högsta för att följa med och höra på hvad som yttrades, voro hang tankar långt borta. Det var endast för att icke förblifva alldeles stum han då och då gjorde en matt invändning. Denna frånvaro af opposition förbittrade grefven mera än om han skulle blifvit envist motsagd. Också bemödade han sig på allt vis att reta upp sin son. Detta var hans vanliga taktik. Emellertid slösade han denna gång förgäfves med stötande omdömen och elaka anspelningar. Snart blef han allvarsamt ond, och då Albert på en fråga ånyo gaf honom ett lakoniskt, intet sägande svar, var det slut med hang förmåga att beherrska vreden. — För tusan! utropade han; min hofmä