Dagens Nyheter – 9 augusti 1870, sida 2

— AVJ — rådt honom, att förströ sig. Och han sökte nöjet, men fann tvärtom ledsnaden; att glömma förblef för honom omöjligt. Öfta gick han ända till tröskeln af dryckeslastens tempel; men alltid ställde sig då en himmelsk gestalt, Claire, klädd i hvitt, framför honom och stängde ingången. I stället fog han sin tilldykt till arbetet. Han dömde sig till de strängaste mödor, förbjöd sig att tänka på Claire, lik en lungsigtig, som ålägger sig sjelf att icke komma ihåg sitt onda. Hans trägna verksamhet och den feberaktiga ifver, hvarmed han deråt egnade sig, skaffade honom rykte för att vara en äregirig ung man, som borde komma att gå långt. Men det bekymrade honom icke det ringaste hvad man sade om hKonom. I längden lyckades han vinna, icke lugn och sinnesfrid, men denna själsdomning, fri från smärta, som följer på stora olyckor. Läsaren fattar nu, hvilket intryck namnet Commarin, uttaladt af gubben Tabaret, måste ha gjort på herr Daburon, och kän bedöma plågsamheten af de minnen det framkallade. Domaren frodde dessa minnen begräfna under tidens aska, och nu trädde de äter i dagen. Under en kort stund upprullade sig hela taflan för hans ögen med denna fantasiens märkvärdiga hastighet, som trotsar tid och rum. Under några minuter betraktade han, så att säga, en teatralisk framställning af sina egna lefnadsöden. Aktör och åtkädare på