Dagens Nyheter – 9 augusti 1870, sida 2

hvilken kastade den stora bron högt upp i luften. Arbetarne sprungo sedan från det ställe, der de sökt skydd under explosionen, upp på jernvägen samt upprefvo en del af denna på båda sider om bron, hvarefter-de bestego sina hästar och återkommo snart efter en snabb ridt välbehållna in på baierska området. x x x Saarbriicken ligger på södra sidan om Saar, hvilken, upprinnande på Vogeserna, här går ungefär rakt från öster till vester, men sedan styr kosan mera åt nordvest till dess den hinner fram till fästningen Saarlouis, närmare två svenska mil från Saarbräcken. Floden löper, innan den kommer till sistnämnde ort, i riktniog från söder till norr; på denna sträcka något öfver en svensk mil söder om Saarbricken (på franska området) och staden Saargemind belägen. 9Saarbriäcken förenas med sin förstad S:t Johann, liggande på flodens norra strand, genom två broar. Om ni ställer er på den nya bron mellan ifrågavarande tvenne städer och vänder er söderut, ser ni Saarbräcken, bestående af tre långa hufvudgator, löpande parallelt med floden. Husen, som på intet vis äro anmärkningsvärda eller pittoreska, ha till största delen två våningar. En långsträckt kulle höjer sig straxt invid staden på bortre sidan derom, och en gata går uppåt detta håll. Husen sträcka sig emellertid icke fram till kullen, utan fortsättes nyssberörde gata af landsvägen, som kröker sig vidare öfver höjden. Men lemna för en stund detta parti ur sigte och vänd er åt höger d. v. s. kasta en blick vesterut längs floden. Ni ser då en lång jernvägsbro som går öfver strömmen; det är jernvägen från Saarbräcken till Frankrike; Forbach är dess första station och banan fortsättes till Metz. Öfvergifver ni nu bron och promenerar in uti Saarbräcken, så följ vägen som leder uppåt kullen. Från höjden af denna ser ni alla spår af kriget som finnas i denna nejd. Ni ser en bred dal, begränsad af skogbeväxta kullar, och till höger jernvägsbron vid floden och sjelfva banan som löper mot Forbach längs en liten ström, omgifven af en annan dal. Kullar, som sammansmälta i en kil, skilja de båda dalarne åt, och på dessa kullar å en öppen plats, kan ni upptäcka ett franskt läger med tält och hästar. Man anser en kavallerisqvadron vara förlagd der. Men detta är ej det enda vi se af fransmännen. Under det att iernbanan till Forbach går åt den högra sidan af dalen ha vi landsvägen på dess venstra sida inunder oss, och invid denna väg uppehåller sig i skydd af två hvita hus en transk piket med s. k. vedetter, posterade här och der i dalen, I samma dal ser ni preussiska utposter, en ensam ryttare rider rundt omkring i en cirkel och har till uppgift att bevaka fiendens rörelser samt ge tillkänna genom att rida i skridt, i traf eller i galopp, från venster till höger eller från höger till venster, om och i hvad -grad fienden avancerar. Mellan :oss och vedetterna finnas, tror jag, några små infarteri-detachementer, men de äro dolda i följd af markens beskaffenhet. Skott ha vexlats mellan preus sarne och den transka -piketen. Allt hvad vi ännu sett af fransmännen består således af kavallerilägret och vVedetterna. Men i Forbach, hvars törnspita endast är synlig från vår kulle, sägas 151000 man vara förlagde.