Dagens Nyheter – 8 augusti 1870, sida 1

ARP LIGISI NR VIIB It MMA DURARIWWI VVD SUSTSLIav Ulgli ring: Offentliggörandet af ett så kalladt fördrag mellan Frankrike och Preussen har gifvit upphbof åt en polemik, som söker vanställa de verkliga fakta. Derför har kejsarens regering ansett nödigt att offentliggöra följande bref, som grefve Benedetti skrifvit till h. exe. utrikesministern: Paris den 29 juli 1870. Hr hertig! Huru orättvist också det omdöme var, hvars föremål Jag personligen blef, då man i Frankrike erfor, att prinsen af Hohenzollern hade antagit anbudet af Spaniens krona, så har jag icke ansett passande att yttra mig derom. Såsom min pligt bjöd, har jag åt kejsarens regering öfverlemnat omsorgen att beriikti a det. Jag kan icke iakttaga samma tystnad vid det bruk, som grefve Bismarck gjort af ett dokument, hvilket han sökt tillägga ett värde, som det aldrig haft, och ja beder ers exe. att få framställa förhållandena med full noggrannhet. Det är allmänt bekant, att grefve Bismarck före och under det sednaste kriget erbjöd oss att bidraga till att förena Belgien med Frankrike såsom ersättning för de förstoringar, han eftersträfvade och för Preussen vunnit. Ja skulle i detta afseende kunna åberopa vittnesbörd af hela den europeiska diplomatien, för hvilken ingenting blifvit okändt. Kejsarens regering har fortfarande afböjt dessa anbud, och en af edra företrädare, hr Drouyn de Lhuys, kan i detta afseende meddela upplysningar, som icke . skulla lemna något tvifve öfrigt. I det ögonblick. då Pragfreden afslöts, och under den uppbrusning mot Preussen, som Hannovers, Kurhessens och staden Frankfurts annexion framkallade i Frankrike, betygade hr von Bismarck ånyo den lifligaste önskan att återställa den genom hans acqvisitioner rubbade jemnvigten. Åtskilliga planer, hvilka rospekterade de til Frankrike och Preussen angränsande staternas integritet, framställdes: de blefvo föremål för flere samtal. under hvilka hr von Bismarck alltid sökte göra sina personliga ider gällande. I ett af dessa samtal gick jag, för att göra mig noga redo för hans kombinationer, in på att så till sägandes under hans diktamen uppteckna dem. Formen icke mindre än innehållet visär jyd. ligt, att jag inskränkte mig till att ätergifva ett af honom uttänkt och -utveckladt förslag. Hr von Bismarck behöll detta utkast, emedan han ville hemställa det åt konungen. Å min sida afgaf jag hos den kejserliga regeringen räkenskap för de meddelanden som gjorts mig. Kejsaren afvisade dem, så snart de kömmo till hans kaaskapsJag bör tillägga, utt konungen af fgussen jolf icke tycktes vilja antaga deras grundygl, och sedan den tiden. d. v. s. under de sednaste fyra åren, hor jag icke haft något id-utbyte i detta ämne med hi v. Bismarck. MHade initiativet till ett dylikt fördrag tagits af kejsarens regering, så skulle utkastet ha blifvit uppsäått af ministeren, och jag skulle icke haft att framlägga en af mig gjord afskrift; för öfrigt skulle det också ha varit annorlunda affattadt och gifvit anledning till und åthandlingar. som skulle ha förts samtidigt i Paris och Berlin. I detta fall skulle br von Bismarck icke ha ätnöjt sig med att på indirckt sätt gifva offentlighet ät dössordalydelse, isynperhet i ett ögonblick. då pexe. i depascher, som infördes i den ofriciela Hd ningen, Periktigade andra villfarelser, som man likaledes sökte sätta I omlopp. Men för attuppnå det syftemål, hon föresatt Hg, nfmligen att vilseleda den allmänna meningen och gå de indiskretioner i förväg, hvilka vi sjelfva skul ce kanna tillåta oss, har han begagnat denna utväg, hvilken fritog honom från All noga up gifva, 1 hvilketögonblick, under hvilka om ändigheter och på hvad sitt detta dokument skrefs. Han har tydlien hoppats att,tack vare dessa uteslutniögar, unna gifva upphof åt gissni BAT. hyil v, På såmima gång de fritoge honom från hans persånliga gnsvar, skulle kompromettera den kejserliga regerinen. Ett dylikt beteende tarfvar ingen qvulifikation; det är tillräckligt att påpeka det och att öfverlemna åt den europeiska allminheten att fälla sin om deröfver, Benedetti, I italienska senatens möto i torsdags förklarade utrikesministern som svar på en fråga af Bcialoja, att Italiens politik går ut på en uppmärksam neutralitet, Hvad romerska frågan angick, hade Frankrike frivilligt trädt tulbaka från septemberkonventionen, och italienska regeringen hade bifallit detta steg. Med makt kunde en moralisk fråga som den romerska icke lösas. Regeringen kunde icke tillåta någon att ingripa i dess initiativ till frågans lösning, j Från Rom skrifves: Denna gång äro ryktena om pågående hemliga värfningar af ungt folk för en garibaldistisk expedition ingen mystifikation, ty programmet cirkulerar temligen öppet. Man befarar ett infall från neapoli